Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7
- Litteratur
- Från Karl X Gustafs generation. Av Gustaf Jacobson
- Lord Carnock och ententepolitiken. Av Yngve Lorents
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
historia så kända gestalter som Ludvig XIV och hertig Karl af
Lothringen spela in på ett betydelsefullt sätt. Så tvinnas även den
internationella politikens trådar in i en svensk ädlings levnadsöde.
Gustaf Jacobson.
LORD CARNOCK OCH ENTENTEPOLITIKEN
Harold Nicolson. Sir Arthur Nicolson Bart. First Lord Carnock. A study in the old diplomacy. London 1930. XVI + 456 s.
Harold Nicolsons bok om sin fader lord Carnock hör till det senaste
årets succèsböcker inom sitt fack. Den är koncis och klar i stilen, den
är spirituell, den är fördomsfri, den är utmärkt komponerad. Den har
jämförd med många förträffliga verk tillhörande den engelska
biografiska litteraturen ett företräde i åskådlighet genom sin ganska
begränsade volym. Utan att förlora sig i detaljer ger den en lättillgänglig
helhetsbild av det egentliga föremålet för skildringen men tillika ett
tvärsnitt genom hela den miljö, vari den personliga insatsen gjorts. I fråga
om lord Carnock är verksamhetsfältet icke av små mått. Han rörde
sig i centrum av det brittiska rikets diplomati, och han fick tillfälle att
taga personlig del i några av dess viktigaste uppgifter under modern tid.
Biografin blir härigenom ett synnerligen intresseväckande bidrag till
hela den brittiska nutidspolitikens historia.
Lord Carnock, under större delen av sin levnad känd som sir Arthur
Nicolson, hade inga bländande personliga egenskaper. Det dröjde också
ganska länge, innan han blev uppmärksammad inom sin egen kår och
befunnen värdig mera inflytelserika poster. Men Nicolson begagnade
sina olika engagemang till att samla erfarenheter, och han fick dem
från så många håll, att han småningom knappast var främmande för
någon viktigare fråga inom Foreign Office’s rayon. Starkt intryck fick
han redan tidigt av Englands minskade inflytande i Främre Orienten,
där han med växande olust fann både Tyskland och Frankrike äta sig
fram på Englands bekostnad. Ingående bekantskap med den tilltagande
stormaktsrivaliteten fick han som minister i Marocko vid tiden för den
första Marockokrisen, vid vars avveckling genom Algeciraskonferensen
han kom att spela en ledande roll. Den skicklighet, varmed han löste
denna ingalunda lätta uppgift, gav honom omedelbart posten som
ambassadör i Petersburg och det därmed nu förknippade uppdraget att
åstadkomma en entente med Ryssland. Styrkan och omfattningen av
de gamla motsättningarna mot detta land gjorde detta fördrags
fullbordan 1907 till en diplomatisk prestation av högsta rang, och Nicolson
fann därefter vägen jämnad för den inflytelserikaste fackposten inom
Foreign Office, den permanente understatssekreterarens.
Nicolsons verksamhet i mera framskjuten ställning är sålunda i
särskilt hög grad förknippad med ententepolitiken. Man kan då lämpligen
ställa den frågan, om den utformning, som denna fick till världskrigets
utbrott, också var Nicolsons verk och utgjorde ett uttryck för hans
idéer. Sonens skildring ger närmast ett nekande svar på denna fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Feb 26 20:00:25 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1930/0503.html
