Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Pelle Molin och Norrlandsskildringen. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480 HENRY OLSSON
tageisen av lapparnas liv, deras primitiva reaktioner och
bränn-vinsbetonacle Isestadianska hysteri. Någon principernas man var
Molin minst av allt, och det stora romanformatet passade honom
f. ö. icke heller; det var efter helt andra linjer han skulle
åstadkomma en förnyelse av Norrlandsskildringen. Men även om det
hela sålunda rinner ut i sanden, kan tendensen ändock vara värd
att beakta. Den oroliga sociala situationen däruppe, som
skymtar även i en tidig Norrlandsroman sådan som Mathilda Roos’
religiösa omvändelsebok Genom skuggor 1891, hade alltmer
börjat tilldra sig uppmärksamheten. Och det okända landet i
norr innehöll faktiskt så mycket av nya, egenartade och lockande
förhållanden, att det även och icke minst i avseende på det sociala
ansågs tarva en litterär presentation; jag citerar Per Hallströms
finkänsliga Molinnekrolog i Dagens Nyheter 29 april 1896: »Och
just han var mannen att införa i vår diktning detta stora,
litterärt så godt som oupptäckta område af vårt land som kallas
Norrland, med dess egendomliga folklynne, enformigt stora,
episka natur och skarpt tillspetsade sociala missförhållanden».
Vid sidan av denna etnografiskt-sociala intresselinje, som över
Tirén leder fråm till den Björnsonska nationalromantiken,
framträder emellertid i brevet 1896 ännu en linje i Molins
provinsialism, den folkloristiska. »Ångermanland är ett historieland —
sagoland — berättelseland. Alla de gamla skatterna av
allmogediktning och verklig historia var min mening att rädda ... I
dragspelets tid dö gamla melodejor». Om denna plan har Molin
i olika brev givit detaljerade upplysningar. Vi veta det
tilltänkta arbetets namn, »Forna dagars Ångermanland», i spridda
tidningsartiklar har han givit provstycken på dess innehåll, och
av dess hembygdsromantik äro hans berättelser, särskilt Historien
om Gunnel, genomsyrade. Hur starkt detta intresse satt in just
i samband med hans litterära genombrott 1891, framgår speciellt
av ett odaterat brev till akademikamraten professor Alfred
Bergström, tydligen skrivet på senhösten d. å. och endast delvis
behandlat av Attorps, till vars rika materialsamling det hör. Molin
börjar här med en allmän översikt av sina litterära planer.
Lappromanen har redan strandat på grund av Seligmann s
tveksamhet; »återstår således att närmare börja tänka på miria
norr-landsnoveller och eposet Nyodling». Emellertid är han full av
entusiasm för ett nytt förslag, nämligen att han och Bergström
i förening skola åstadkomma ett praktverk om Norrland, »skildra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
