Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Det judiska Palestinas återuppbyggande. Av Hugo Valentin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genompyrt av antisemitism och detta i Frankrike, söm han
betraktade som det mest upplysta och frihetsälskande av Europas
länder. I egenskap av Neue Freie Presses representant var han
närvarande vid Dreyfus’ degradering. Han såg den antisemitiska
pöbelns raseri och hörde dem ropa på judens blod.
Det märkliga med Herzl är emellertid icke det, att han bragtes
att revidera sin av den dåtida liberala judendomen helt
präglade uppfattning av judefrågan, utan att han liksom endast de
största i Israel före honom vigde hela sitt liv åt att söka rädda
sitt folk. Han ansåg, att antisemitismens yttersta orsak var, att
de icke-judiska folken, låt vara undermedvetet, kände judarna
såsom artfrämmande, att de, såsom folksagorna och ordspråken
visa, voro traditionellt antijudiskt inställda och att, såsom han
uttryckte det, judarna voro ett folk (»Wir sind ein Volk, ein
Volk»), Härav drog han den slutsatsen, att då judefrågan ej
kunde lösas genom assimilation, alla judar, som ej kunde eller
ville låta sig assimileras, borde beredas tillfälle att i Palestina
eller i nödfall annorstädes upprätta en egen stat och att detta
borde ske genom samverkan mellan judarna och »kulturstaternas
råd», såsom han med genial intuition uttryckte saken 20 år före
Balfour-deklarationen och bildandet av Nationernas förbund.
Judefrågan vore nämligen en politisk fråga, som alla folk hade
intresse av att få löst. Och då nu judarna vore ett folk, så tarvade
detta liksom andra folk — ja i högre grad än andra folk, som
redan levde sitt liv under normala förhållanden — politiska
institutioner, politiska ledare, handlingsdugliga, praktiska män,
som ställde sina gåvor i sitt folks tjänst. Judarna måste
upphöra att vara passiva, endast lekbollar i andras händer.
Frånvaron av enhetlig politisk ledning vore judarnas största olycka
under de senaste två årtusendena, en olycka, menade han, mer
ödesdiger än några förföljelser. Det judiska folket måste hjälpa
sig självt, om det över huvud taget ville bli hjälpt. Icke
filantropi utan organiserad självhjälp.
I Der Judenstaat utvecklar han närmare, hur han tänker
sig denna plans genomförande. Man skulle av sultanen utverka
rätt att kolonisera Palestina — innan man fått en dylik garanti
borde ingen invandring ske — och därpå skulle det judiska
kolonisationsverket, lett av ett Chartered Company, protegerat av
England, taga sin början. I Palestina skulle en judisk stat
återuppstå och på dess mark »ett släkte av underbara judar», stolta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
