Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Till frågan om »Krigets natur» och det ekonomiska kriget. Av Torsten Gihl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
neutrala en stark opposition, som ännu i dag återljuder i de
franska och kontinentala folkrättsförfattarnas skrifter.
Huvudargumentet är därvid följande: »I kraft av sin suveränitet kan
en stat ordna sin handel hur den vill; den krigförande staten är
alltså berättigad att under ett krig tillåta de neutrala att driva en
handel, varifrån de äro avstängda under fred; varför skulle då
icke de neutrala vara berättigade att driva denna handel»?
Utgångspunkterna för detta resonemang äro naturligtvis riktiga,
men mot slutsatsen skulle kunna invändas, att den krigförandes
handel på sina egna kolonier ju också är fullt berättigad. Och
utgör väl detta förhållande ett hinder för, att hans motpart i
kriget uppbringar hans fartyg på väg mellan kolonierna och
moderlandet? Tydligen icke; varför skulle då samma motpart
vara förhindrad att uppbringa de neutrala fartyg, som under
kriget temporärt träda i stället för den krigförandes fartyg?
I de nu antydda frågeställningarna bryta sig tvenne olika
uppfattningar om de neutralas rättigheter, som båda spelat en stor
roll; den ena skulle man kunna kalla den väpnade neutralitetens;
den andra uppfattningen är den, som framförallt utbildades av
Förenta Staterna under revolutions- och Napoleonskrigen. Den
väpnade neutraliteten utgick från att strikta gränser
voro uppdragna för de krigförandes och de neutralas rättigheter,
så att det fanns vissa bestämda saker, som de neutrala voro
berättigade att göra, och de krigförande på grund därav också
skyldiga att tolerera, och vissa andra saker, som de neutrala icke
hade rätt att göra, och som de krigförande därför voro
berättigade att hindra; de grundsatser, som proklamerades av 1780 års
väpnade neutralitetsförbund, innefattade som bekant bl. a. vissa
från olika traktater hämtade regler om att fritt skepp gör fritt
gods och om vad som skall förstås med kontraband, vilka regler
förklarades vara grundade på naturrätten; och till yttermera
visso utfärdades i de till den väpnade neutraliteten anslutna
staterna förordningar med föreskrifter om vad deras undersåtar
fingo göra och vad de icke fingo göra under det pågående
sjökriget. En dylik förordning utfärdades i Sverige redan 1756, då
vi hade ett fördrag med Danmark om väpnad neutralitet, och nya
dylika förordningar ha sedermera utfärdats under de följande
krigen; den sista i raden, kungl. kungörelsen den 30 april 1904
angående vad till svenska handelns och sjöfartens betryggande
under krig mellan främmande makter bör iakttagas, torde ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
