Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Till frågan om »Krigets natur» och det ekonomiska kriget. Av Torsten Gihl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att först importera varorna från de franska kolonierna till en
neutral hamn, t. ex. i Förenta Staterna, där varan omlastades
och skeppades vidare till Frankrike. De engelska
prisdomstolarna gjorde nu gällande, att detta förfarande skedde in fraudem
legis, och förklarade, att de bägge resorna i själva verket bildade
en kontinuerlig transport och att varan kunde dömas förbruten,
oavsett under vilket led i denna fortsatta resa fartyget uppbringats.
Tillämpad på kontraband innebär denna princip, att om en
kontrabandsvara, som ju överhuvud taget icke är kontraband, såvida
den icke är bestämd för fienden, befinner sig under transport
till ett neutralt land för att därifrån skeppas till fienden, så blir
varans slutliga bestämmelse avgörande, och varan kan beslagtagas
även om den uppbringas under det första ledet av denna transport
eller fortsatta resa. Utom det yttre historiska sambandet mellan
1756 års regel och den i senare tid huvudsakligen på
kontrabandstrafik tillämpade regeln om den fortsatta resan föreligger ett slags
inre samband mellan dessa regler, nämligen principen, att
krigförande äga hindra neutrala från att under krig inlåta sig på
handel, som de icke bedrivit under fredstid (»un commerce
nouveau») för att omintetgöra den krigförandes ansträngningar
att avskära sin fiendes handel. En engelsk statsman under
Napoleonskrigen formulerade tesen så: »Neutraliteten rätt fattad
består icke i att de neutrala utnyttja varje i förhållandet mellan de
krigförande åvägabragt situation för att skörda vinning därav
utan hänsyn till följderna för de krigförande, utan i att de
iakttaga en sträng opartiskhet, och särskilt att de inskränka sin
handel till dess under freden vanliga vägar, så att de icke
förhjälpa den ena krigförande parten att undgå följderna av sin
motparts krigföring». Ett karakteristiskt drag i detta uttalande
är det tydliga misshag, varmed man betraktade den vinst, som
de neutrala skördade av »le commerce nouveau», ty såsom
särskilt Heckscher har framhållit i sin bok om
kontinentalsystemet stod 1700-talets sjökrigsföring under starkt inflytande
av merkantilistiska synpunkter, vilket i detta sammanhang
framträdde däri, att man ansåg, att om den engelska flottan jagat bort
den franska flaggan från världshaven, så tillkom det
engelsmännen att skörda vinsten därav, och det tillkom icke de neutrala
att skörda där de icke sått och dymedelst även beröva England
resultaten av dess flottas ansträngningar.
1756 års regel mötte emellertid både i Frankrike och hos de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
