Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 1 okt. 1930 - Lapporörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledningens order om »moralisk påtryckning» på de kommunister, som
ännu ej lämnat sina kommunala förtroendeposter. Den »moraliska
påtryckningen» har ej sällan tagit formen av hugg och slag och
naturligtvis även de ryktbara »friskjutsarna», ofta inledda med hemfridsbrott
av grövsta slag. Den har för övrigt i en mängd fall riktats även mot
socialdemokrater. Här och var spåras en tendens att utsträcka
kommunistbekämpandet till att gälla »misshagliga» överhuvud. Ett av de
första exemplen härpå var bortförandet av riksdagens vice talman,
den socialdemokratiske Tammerforsborgmästaren Väinö Hakkila. Från
varje andel häri svor sig Lappoledningen fri, men däremot står
Vihtori Kosolas namn under en bannlysningsbulla mot medlemmen av
framstegspartiet, den kände försäkringsmannen W. A. Lavonius. Enär
han dristat kritisera Lapporörelsen, förklaras det här vara alla
fosterlandsvänners plikt att bojkotta Försäkringsaktiebolaget Suomi, till dess
Lavonius avlägsnats från dess ledning. Det faller genast i ögonen,
huru likartad denna stridsmetod är med den »terror på
arbetsplatserna», genom vars bekämpande Kosola vunnit många anhängare inom
storindustrien.
Det är utomordentligt svårt för utomstående bedömare att rätt
värdesätta vad som nu skett och sker i vårt gamla broderland. Med
visst fog kan sägas, att det för en i allsköns ro befintlig betraktare
är omöjligt att riktigt uppfatta de upprörda stämningar, som i
Lapporörelsen med en naturkrafts våldsamhet bana sig väg. Rörelsens
starkt heterogena drivkrafter bidraga också att försvåra överblicken:
den mäktiga underströmmen av religiöst färgat, orubbligt bondepatos
är mer eller mindre starkt uppblandad med äktfinsk nationalism,
aktivistiska omstörtningsplaner av obestämt slag och, på ytan,
ungdomligt otyglad gåpåar-anda. Ett försök att objektivt bedöma den
märkliga rörelsen må dock göras.
Lapporörelsens otvivelaktiga oarter få först och främst ej
bortskymma dess huvudsyfte och innersta innebörd. Vi äro i vårt land
alltför benägna att bortse från allvaret i det läge, som skapats genom
Sovjet-Rysslands metoder för internationell sammanlevnad och som
väsentligen karakteriseras av att det organiserade landsförräderiet
blivit en normal företeelse att räkna med. Reaktionen häremot inom
Finlands breda lager är sund och glädjande. Kommunismens
bekämpande inom eget lands gränser är helt enkelt ett livsintresse för
ett grannland till Sovjetunionen, för ett folk, som upplevat 1918 och
som har en dyrköpt erfarenhet av de ryska bolsjevikernas
undermineringsarbete inom det finländska lagsamhället. Man förstår också
den förpliktande kraften i de nu så ofta i Finland hörda
maningsorden, att Finlands folk måste så begå, att frihetskrigets hjältar ej
dött förgäves. Men fosterländsk enighet om målet måste ej utan
vidare medföra kritiklöst godtagande av vilka medel som helst.
Allraminst är det rätt och tillbörligt att, som nu så ofta sker i Finland,
på anhängare och klandrare av vissa medel tillämpa
alternativomdömet fosterlandsvänner eller förrädare. Vad innebär för övrigt
programkravet »kommunismens utrotande i detta land»? Man kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
