Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Steriliseringsfrågan. Av Nils Stjernberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STERILISERINGSFRÅGAN 395
kunna taga initiativ till dylika åtgärder, samt anordna en fullt
betryggande opartisk prövning av huruvida förutsättningarna
för åtgärdens företagande föreligga eller icke. Man kan med
skäl spörja om icke det svenska folkets nedärvda rättssinne skulle
i längden bättre förlika sig med ett sådant system. En dylik
anordning utesluter icke att man av humanitära skäl bibehåller
den i förslaget jämväl uppställda regeln, att ingen må steriliseras
»mot sitt nekande eller motstånd». Ifrågavarande regel torde
dock i fråga om personer av förevarande typ icke vara av någon
särdeles stor praktisk betydelse.
Man synes mig slutligen ock med rätta kunna hysa icke ringa
dubier om, huruvida prövningsmyndigheten i förevarande fall,
såsom kommitterade föreslagit, bör vara Medicinalstyrelsen —
detta även om man utgår från kommitterades eget förslag till
lagstiftning. Jag vet väl, att det så gott som alltid varit med
orätt, som det riktats kritik mot de medicinska myndigheterna
i vårt land i fråga om deras handhavande av en annan, mycket
viktig befogenhet att göra intrång i en medborgares rättssfär.
Men icke förty har en dylik kritik ej så sällan offentligen
framförts. Det skulle vara mycket beklagligt, i fall något av dessa
traditioner skulle överflyttas även på ifrågavarande område, t. ex.
med hänsyn till den ömtåliga frågan, om samtycket verkligen
varit »frivilligt». Det måste också sägas, att det låter litet
byråkratiskt, då det i betänkandet kort och gott förklaras, att det icke
finns något behov av ett i prövningen deltagande
lekmannaele-ment, ehuru det likvisst i samma betänkande säges vara
ofrånkomligt, att avgörandet »kommer att färgas av bedömarens
subjektiva uppfattning i vetenskapligt omtvistade frågor». Det synes
mig ock, att det verkar litet för byråkratiskt, då man fordrar,
att läkarmyndighet skall ha avgöranderätten, när det gäller att
ta ståndpunkt till de sociala indikationer, som i fråga om de
sinnesslöa — på sätt de kommitterade själva framhållit — spela
en alldeles särskild roll, eller då det gäller att i fråga om
samtyckets betydelse pröva »om vederbörande uppnått den mognad,
som för bedömandet av sakens innebörd kräves», eller att pröva
»sättet och omständigheterna vid samtyckets avgivande». Det
förefaller, som om vi redan hade en bättre förebild för en lämplig
organisationsform, nämligen den som vi äga i vår
interneringsnämnd. Därest ett organ av denna typ finge hand om
avgörandena, borde väl ordförandeplatsen däri intagas av en framstående,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
