Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 1 juli 1930 - En engelsk krigshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 DAGENS FRÅGOR
av detta slag är den engelske kaptenen B. H. Liddell Harts nyligen
utkomna The real war 1914—1918. Författaren hör synbarligen
till en yngre generation, som inte har så mycken del i ansvaret för
kriget. Han kan därför gå mera fördomsfritt tillväga vid studiet av
orsaker och verkningar. Han har icke heller personliga intressen att
bevaka, som kunna påverka omdömet i en eller annan riktning. Men
han har å andra sidan en mängd förbindelser med sådana som
deltagit i kriget, och han har utnyttjat dessa förbindelser till att få
upplysningar om detaljer, som det tillgängliga materialet lämnat i
dunkel. Både självständighet och sakkunskap ha på så sätt samverkat
till en mycket livlig och instruktiv framställning.
Den engelske författaren har vaket öga för de s. k. krigslegenderna.
En svensk tidningsläsare från krigstiden kanske erinrar sig den
romantiska sagokrets, som bildade sig kring den förut obekante, i
nödens stund till Tysklands räddning gudasände segraren vid Tannenberg.
Lik vår egen Torstensson sjuk av podager eller möjligen någon
modernare åkomma bars han omkring på en bår. Det hade varit hans
livs dröm att få kämpa mot ryssarna i dessa östliga trakter, och det
var tack vare hans grundliga bekantskap med terrängförhållandena,
vilka han vid varje ledighet frivilligt ägnat ett grundligt studium, som
ryssarna tillfogats detta förkrossande nederlag. Något senare, när
Ludendorffs stjärna stod som högst, var det hans strategiska geni,
som huvudsakligen fick äran av segern. Liddell Hart faller icke ned
för någondera av dessa hjältar. Hindenburg blir i hans framställning
endast den, som med sin auktoritet understödde sin stabschef i alla
dennes planer. Men även Ludendorffs insatser reduceras. Planen
för slaget hade redan vid dennes ankomst utarbetats av överste
Hoffmann. Ludendorff hade endast att godkänna den. Men han begick
dessutom under slagets gång misstag, av vilka ett par reparerades
genom att en av kårcheferna general von Francois vägrade att utföra
dem eller utförde dem endast partiellt och på sitt eget bedömande. Liddell
Harts skildring visar också tydligt hän på att det i det tyska högkvarteret
rådde osäkerhet om både mål och medel. Följden blev också, att segern,
i och för sig en stor bragd, icke blev det målmedvetet planerade
Cannae, såsom man ofta velat göra gällande. Samma kritiska syn har
den engelske författaren på slaget vid Marne 1914. Både Moltke och
Joffre bli här mycket illa åtgångna av författaren, den förre för att
han helt och hållet tappade huvudet, den senare för att han envist
framhärdade vid en redan besluten plan och icke ville låta sig i tid
påverkas av t. ex. Galliénis geniala »coup d’oeil». Förutsättningar hade
funnits å ömse sidor för en avgörande seger. Men ingendera sidan
vann den.
Den strid, som stått angående orsakerna till resultatet i denna den
första stora kraftmätningen på västfronten, visar, enligt Liddell Harts
uppfattning, att Marne snarare var en psykologisk än en fysisk seger.
Författaren generaliserar denna iakttagelse och bygger ut denna sats
till en allmän kritik av den militära »ortodoxin» i förkrigstidens Europa.
Denna ortodoxi föll alldeles ihop, när kriget brutit ut. »Militär teknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
