Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Konstitutionalism och parlamentarism. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 GEORG ANDRÉN
tes om borttagande av detta hinder, hade säkerligen förtjänat
ett allvarligare beaktande. Prosten v. Schwerin uttalade sig redan
1823 till förmån för tänken, att statsråden skulle äga fritt
tillträde till utskotten, och den främste kännaren av vår
riksdagsrätt, framlidne professor H. L. Rydin, framförde 1879 i sitt
stora huvudverk samma reformkrav. Prof. Granström har
också på tal om den frihetstida riksdagen anmärkt, att
riksrådens begränsade möjligheter att deltaga i ståndens, sekreta
utskottets och deputationernas överläggningar »måste anses som
ett kardinalfel i den frihetstida parlamentarismen». Gå vi till
utlandets parlamentariska författningar, där dock som regel
utskotten spela en långt mindre roll än hos oss, möta vi ej dylika
stängsel. Utskotten anses där icke ha råd att undvara
ministrarnas ledning och informationer. Som det nu är, tvingas en svensk
statsminister att vid ministärbildningen beakta, att vissa
oumbärliga krafter sparas för utskottsarbetet. Kunde däremot hindret
i R. O. § 44 undanröjas, måste han mera än nu se till att
ministären rekryterades av sakligt och parlamentariskt väl förfarna
krafter. Statsråden kunna naturligtvis ej fungera som
utskottsmedlemmar, men de borde ha rätt att på den avgörande
punkten i det parlamentariska arbetet ingripa till regeringsförslagens
försvar. Den nu bestående ordningen, en sista rest av
isoleringsprincipen i förhållandet mellan regering och riksdag, har icke
längre någon förnuftig funktion att fylla och är dåligt förenlig
med parlamentarismens grundsatser.
De hinder, som R. O. § 46 velat upprätta (liksom förut G. R. O.
§ 42) för direkta kommunikationer mellan utskott och
ämbetsverk, ha däremot förlorat all praktisk betydelse. Sedan
konflikten 1909 torde ingen regering gjort några svårigheter för
utskottens begagnande av ämbetsverkens arbetskraft och
sakkunskap. Bryggan mellan ämbetsverken och utskotten har f. ö.
gjorts allt bredare, då utskottens kanslier så småningom blivit
allt större och rekryterats med några av departementens eller
de centrala verkens allra bästa krafter.
Om man sålunda kan konstatera, att isoleringen på en — och
på en ingalunda oväsentlig — punkt bibehållits i vår
författning genom det portförbud, som riksdagsordningen stadgat för
statsråd till utskotten, så kan man å andra sidan icke undgå att
fmna, att förbindelserna i stort sett blivit allt bättre. Vissa
skiljemurar mellan regering och riksdag ha raserats eller på annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
