Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 25 februari 1930 - U-båtsfrågan inför flottkonferensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 DAGENS FRÅGOR
mycket höga procent specialutbildat manskap de krävde. Deras
avskaffande skulle därför medföra högst avsevärd besparing, ej minst
indirekt genom att då behovet av en mängd jagare och andra
U-båts-bekämpare bortfölle.
I sin iver att samla argument mot U-båtsvapnet tvekade mr
Alexander ej att framdraga den omständigheten, att det trånga utrymmet
och den dåliga luften inne i U-båtarna »knappast vore förenliga med
de förbättrade villkor för industriarbetare, som vi alla konsekvent
påyrka i Geneve». Han erinrade även om den dryga
olycksfallsprocenten vid U-båtsvapnet under fredstid: sedan 1918 hade alla fem
konferensmakterna vid 12 U-båtsolyckor i fredstid förlorat 570 man.
Förutseende svårigheterna vid försöket att nu genomdriva ett
totalförbud mot U-båtar, framhöll mr Alexander, att ^brittiska regeringen
subsidiärt ville arbeta för begränsning av U-båtarnas storlek och
antal, detta i syfte att inskränka bruket av dem till det rent
defensiva, samt även för reglementering av U-båtskriget därhän, att vid
anfall mot handelsfartyg samma förpliktelser i fråga om
besättningarnas räddande måste gälla för U-båtar som för övervattensfartyg.
En konvention därom hade ingåtts 1922 på Washingtonkonferensen
men till följd av fransk ratifikationsvägran aldrig trätt i kraft.
Amerikanske utrikesministern Stimson anslöt sig i stort sett till
mr Alexanders argumentering, vilken han mera hövligt än träffande
betecknade som »mycket grundlig och fullständig». Mot talet om
U-båtsvapnets billighet erinrade han om att undervattensbåtar ton
för ton kostade mer än någon typ av övervattensfartyg samt att deras
livslängd var mindre, endast 13 år. Hans huvudargument var
emellertid, att detta vapenslag var »särskilt utsatt för möjligheten av
missbruk», varvid han erinrade om att hotet om tyskt oinskränkt
U-båts-krig mot handelsfartyg var »vad som till sist bestämde Förenta
staterna att gå med i kriget».
Försvaret för U-båtsvapnet presterades väsentligen i det synnerligen
åskådliga och skickligt formulerade inlägg, som framfördes av franske
marin ministern Leygues. Han uppställde följande tre teser: 1)
U-båten är ett krigsredskap, jämförligt med varje annat. 2) U-båten är
ett för alla mindre mariner oumbärligt försvarsvapen. 3) Bruket av
U-båtar kan och bör regleras liksom bruket av alla andra
krigsfartygstyper. Leygues framhöll, hurusom möjligheten att dyka under
vattnet var vad som skilde U-båten från andra torpedfartyg och att
denna nyhet varken vore mera förvånande eller otillåtlig än t. ex.
övergången från segelfartyg till ångfartyg. Varje tekniskt framsteg i
fråga om offensivmedel följdes av motsvarande framsteg angående
defensivanstalter. U-båten hade redan framkallat en hel del sådana,
t. ex. nät, minor och lyssnareanordningar, och en vacker dag
uppenbarar sig väl någon ny stridsmaskin, som inskränker U-båtens
off-och defensivförmåga till äldre vapenslags samt därtill framhäver dess
egen relativa bräcklighet. Endast avskaffande av alla örlogsflottor
kunde göra slut på denna teknikens ständiga utveckling.
Gent emot talet om att U-båten endast vore användbar mot han-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
