Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Dagens frågor 25 februari 1930
- Efter den spanska diktaturens fall
- U-båtsfrågan inför flottkonferensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu av många tecken förebådad strid om statsskicket än kan komma
att taga, så ligger nog vid denna stundande kraftmätning det
slutliga avgörandet i samma händer som i september 1923 och i januari
1930. Skillnaden är, att de republikanska idéerna under diktatorsåren
högst avsevärt vuxit i omfattning och intensitet i de s. k.
intelligenskretsarna.
U-båtsfrågan inför flottkonferensen.
När den plötsligt påkomna franska ministerkrisen
vållade två veckors avbrott i förhandlingarna vid
Londonkonferensen för marin rustningsbegränsning, hade denna varit
samlad en månad utan att ha lyckats åstadkomma några positiva
resultat. Optimisterna kunde emellertid med fog hänvisa till
åtskilliga framsteg, som vunnits under de förberedande förhandlingarna,
vilka för övrigt haft det goda med sig, att samtliga fem konferensmakter
— England, Förenta staterna, Frankrike, Italien och Japan — i
framlagda promemorior klargjort sin uppfattning i ett flertal på
föredragningslistan stående frågor. Ett viktigt negativt resultat har även
framgått ur den första konferensmånadens förhandlingar, nämligen
att det brittisk-amerikanska förslaget om fullständigt avskaffande av
undervattensbåtsvapnet icke kommer att vinna övriga
konferensmakters bifall. Vid plenarsammanträdet den 11 februari framlade alla
fem sjömakterna sin noga avvägda mening i denna fråga, och det
befanns därvid, att Frankrike och Japan voro orubbliga i sitt
motstånd mot förbudsförslaget samt att Italien, som ej tog bestämd
position, vore att påräkna för anslutning till förbudet endast under den
förutsättning att detta därigenom skulle vinna enhälligt gillande.
Förhandlingarna vid plenarsammanträdet den 11 februari äro av stort
intresse genom arten av de från olika sidor framlagda argumenten.
En kortfattad sammanfattning av dessa följer här nedan.
Englands ståndpunkt utvecklades av förste amiralitetslorden, mr
Alexander. Han erinrade om att engelska regeringen redan vid
Washingtonkonferensen 1921—22 framfört förslaget om totalförbud mot
U-båtar och att lord Balfour därvid som huvudargument åberopat
det oinskränkta U-båtskrigets »oförenlighet med krigets lagar och
humanitetens krav». Mr Alexander fogade härtill ett påstående, att
U-båtarna genom världskrigets erfarenheter visats vara ett mycket dåligt
försvarsvapen. England hade sökt använda dem för sitt kustförsvar,
men de hade ej förmått hindra tyska flottan att bombardera ett antal
brittiska hamnar och kuststäder med åtföljande förlust av
människoliv och stor materiell skada. Brittiska marinexperters tro vore
därför, att för kustförsvar vore undervattensbåten »relativt ineffektiv i
jämförelse med vad den kostar både att bygga och underhålla».
Däremot erkändes oförbehållsamt dess värde som kunskapare och
offensivvapen. Man ansåg emellertid att U-båtens användning i
handelskriget lätteligen komme att i en hänsynslös krigförande makts
händer leda till »anfallsmetoder, som civiliserade nationer betrakta
med fasa». Vidare framhöll mr Alexander, att undervattensbåtarna
voro dyra till följd av såväl det invecklade maskineriet som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Feb 26 20:00:25 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1930/0151.html
