Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1930 - Vetenskapen och livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
U DAGENS FRÅGOR
tion, så blir följden därför mer vittutseende än där det gäller dem
som ingå i ett administrativt system, en hierarki där de olika leden
stödja och pådriva varandra. Det är den gamla liknelsen om saltet
som mister sin sälta.
Likväl kräver denna erinran många reservationer. Somliga
akademiska lärare äro så överhopade med examination att det blir föga
tid över till annat. Om det förhåller sig så, är det emellertid på
tok, ty professurer skapas ej för att man skall få examinationsmaskiner.
Den vidsträckta självstyrelse — för att icke använda ett ännu
starkare uttryck — som professorerna ha inom sina ämnen borde göra
det möjligt för dem att ordna examinationen på ett sätt som gåve både
dem och deras studenter andlig behållning av samarbetet; övningar
ha denna karaktär, både ’därför att de verka befruktande på såväl
ledare som deltagare och därför att de göra examination till stor del
överflödig. Det är t. ex. bekant, hur liten vikt Hjärne på sin tid
lade vid examinationen, och ingen som känner förhållandena vill väl
påstå att det blev särskilt klena resultat av studierna under hans ledning.
Då är själva undervisningen och de akademiska lärarnas studier
för dem en betydligt mer vägande anledning till brist på vetenskaplig
produktivitet. Det behövs faktiskt människor icke blott för att föra
vetenskapen framåt utan också för att smälta och bevara de redan
uppnådda resultaten; en professor som »följer med» i sin vetenskap,
ger sina studenter del av forskningens aldrig avslutade nyförvärv
och hjälper eleverna i deras egna arbeten fyller därför en verklig
kulturuppgift, också om hans positiva bidrag till vetenskapen icke
skulle motivera hans existens. Det kan heller icke nekas att denna
läggning i många fall är skild från den i direkt mening produktiva;
några äro mer kritiska och receptiva, andra mer konstruktiva och
givande. Men alla veta om tillvaron av professorer som icke
åstadkomma väsentligt i vare sig den ena riktningen eller den andra;
likgiltigheten för vetenskaplig forskning och publicering måste därför
i deras fall förklaras med annat än någon ovanligt stor lust att läsa
vad andra ha skrivit och att ge studenterna del av det.
Detta »annat», som i sådana fall utgör förklaringen, är i allmänhet
just — livet, vars konkurrens blivit vetenskapen övermäktig.
Politiken t. ex. lockar ofta professorer med oemotståndlig makt, och det
finns en lång rad exempel från både äldre och nyare tid på att
professurer fått undvara sina ordinarie innehavares tjänster i åratal i
sträck eller — nästan ännu värre — ha sett en skymt av dem endast i
uppehållen mellan riksdags-, utskotts- och kommittésammanträdena.
Sådana akademiska lärare åter, som ha lyckats med konststycket att
förena politisk verksamhet och tillfredsställande vård om själva
undervisningen, ha i stället så mycket mer tvungits att vända det i
egentlig mening vetenskapliga arbetet ryggen; och det måste oryggligt
fasthållas att professurer skola tjäna det senare, ej blott den förra. När
det sedan kommer till att exemplen på professorer som verkligen
lyckats i det politiska livet äro mycket tunnsådda, så kan det hela
ej té sig uppmuntrande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
