Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Jugoslaviens statsproblem och den kungliga diktaturen. Av Emil Langlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jämnare fördela skattetrycket, att giva näringslivet en ny och
friskare växt, att genomföra en rad av lagar, som blivit liggande
därför att skupsjtinan aldrig kunde enas om att »avverka» de
k. propositionerna. Justitieminister Serskitj upprättade en
formlig lagfabrik — nulla dies sine lege syntes en tid ha varit hans
valspråk. En hel del av detta har verkligen utförts och
förvaltningen i någon mån blivit »kommersialiserad», om också den
enskilde medborgaren, ännu åtminstone, ej märkt så mycket av
inträdda förbättringar, åtminstone ej på kommunikationsväsendets
områden, som ju ligga bäst till för dagligt iakttagande.
Man måste visserligen erkänna, att detta rensningsarbete måste
stöta på utomordentliga svårigheter; tio års försummelser kunna
ej repareras på tio månader. Men å andra sidan kan man icke
värja sig för intrycket, att diktaturregeringens verksamhet över
huvud taget bär en något negativ prägel; det synes råda en viss
brist på konstruktiva idéer och klart fattade positiva mål.
Diktaturregeringens av ingen opartisk betraktare förnekade och
utan tvivel mycket stora förtjänst är avpolitiseringen av det
allmänna samhällslivet. Förstår man också detta ute landet — hur
ställer sig befolkningen till diktaturen?
Den allmänna opinionen, om man kan tala om en sådan i detta
av så många olika kulturelement sammansatta land, yppar väl
icke någon verklig entusiasm för den nya ordningen men icke
heller någon hätskhet mot den. Vart man än kommer och vem
man än frågar, hör man i regel blott, att det nya är bättre än det
gamla, redan därför, att ingenting kunde vara värre. Ingen önskar
ett återvändande till partistridernas herravälde före
»Alexandershugget» av den 6 januari — utom givetvis de yrkesmässiga
brödpolitikerna, som bittert känna förlusten av livets och maktens
sötma: att icke stå i medelpunkten för hela landets intresse och
kunna göra sig stora pengar på både tillåtna och otillåtna vägar.
Verklig tillfredsställelse med diktaturen finner man inom de
till näringslivet hörande eller nära anknutna kretsarna,
naturligt nog, eftersom dessa ledo mest av det gamla systemets
bristfälligheter och nu hämta den största vinsten av förvaltningens
kommersialisering, av snabbare rättsprocedurer och större
ordning. Hela affärsvärlden i alla delar av landet, från ledande
bankmän och storföretagare till landsortens småhandlande, synes fullt
ense om, att en given förbättring inträtt. Gynnsammast för den
nya regimen synes för övrigt stämningen vara i landets mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
