Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Jugoslaviens statsproblem och den kungliga diktaturen. Av Emil Langlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också bondeståndets frigörelse från det senares inflytande och
ett vidgande av bondens marknad — och därmed av hans
intressen — till att omfatta hela landet. Men om så sker, kommer
dock för det nationella enhetsverkets fortskridande därjämte
att krävas direkt arbete på utvecklandet av befolkningens känsla
för statsidén utan för mycken hänsyn till häremot stridande
krav på regional autonomi och återupprättande av de »historiska»
provinserna. En federalism av detta slag skulle blott skänka
småborgardömets partikularistiska tendenser ny näring och stärka
de inre skiljemurar av psykologisk art, som redan finnas. Och
det är framför allt genom att nedriva dessa som en stark
statsmakt kan föra utvecklingen framåt.
Den reform av den administrativa indelningen, som nyss
företagits, förefaller att vara väl motiverad och av behovet påkallad.
Det var ingen mening med att ett land, till ytvidden föga mer än
hälften så stort som Sverige, skulle vara uppdelat i 33 små
departement. Den uppdelning i färre och större enheter, som nu
skett, är säkerligen gynnsammare, särskilt som de 9 »banaten»
skapats på ekonomisk-geografisk grund och spränga de
»historiska» gränserna, men dock i någon mån anknyta till historisk
tradition genom införandet av banus-institutionen. Det är svårt
att ännu kunna bedöma, om denna åtgärd, som den nu utfärdade
grundlagen vill göra gällande, innebär en vittgående
decentralisation eller, som många frukta, endast en beslöjad och mycket
stark centralisering. Vilketdera det är, beror på hur systemet i
praktiken kommer att tillämpas och icke minst de nya, med
vidsträckt befogenhet utrustade landshövdingarnas personligheter.
Sannolikt får man nog anse det såsom en skärpt centralisering,
så länge diktaturen råder; men när väl parlamentarismen
återinföres, förefaller det, som om detta system skulle kunna få en
alldeles motsatt karaktär och lämna vägen öppen för en
begränsad federalism, vilken bör kunna ge utlösning åt de
centrifugala strävandena, särskilt på kroatisk mark, och med tiden
bryta udden av dem. Därmed skulle väl reellt sett den nationella
enheten stärkas, medan en alltför hård centralisering — enligt
regeln att av tryck uppkommer mottryck — i själva verket kunde
förstärka de enhetsstatens intressen motverkande faktorerna.
En av diktaturregeringens första uppgifter blev att införa en
starkare disciplin i statsförvaltningen, reorganisera denna och
särskilt göra slut på långsamheten i ärendenas behandling, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
