Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Gustaf III och franska revolutionen. Av Erland Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
övertygelse skall jag anse allt tillåtet för att hindra dem att
lyckas».
Gustaf III:s nästan öppet fientliga uppträdande i
sändebudsfrågan måste ses mot bakgrunden av de förhållanden, som under
våren 1791 bragt den kontrarevolutionära interventionstanken till
full aktualitet i hans politik.
Sedan februari pågingo underhandlingar om ett förbund mellan
Ryssland och Sverige. I samband härmed krävde Gustaf III
uppfyllelse av de muntliga löften, som under fredsförhandlingarna
i Värälä givits från rysk sida dels om subsidier, dels om en för
Sverige förmånlig gränsreglering i Finland. Kejsarinnans
ställning i 1791 års förhandlingar med Sverige var länge ganska
ofördelaktig. Det turkiska kriget pågick alltjämt, och under årets
första månader blev krigshotet från den
engelsk-preussisk-holländska trippelalliansens sida allt mera överhängande. Till sist
började även Gustaf III företaga flottrustningar och lät den ryske
ministern Pahlen förstå, att dessa kunde komma att användas
vare sig för eller mot Ryssland.
I denna betänkliga situation kastar Katarina II in i spelet en
appell till Gustaf III:s kontrarevolutionära intresse, välbekant för
henne ej minst genom underhandlingarna i trikolorfrågan vid
årets början. De första tonerna höras redan i en depesch från
Stedingk den 10 maj: »Det är Eders Majestäts plikt att föra den
goda saken till seger och genom att krossa en olycklig konungs
bojor öka Eder stora ära. — — — Jag kan försäkra, att om
kejsarinnan hade fred, hennes skatter och krigshär skulle stå till
Eders Majestäts tjänst».
Det var nog för att Gustaf III i ett brev av den 17 maj till
Ludvig XVI:s förtroendeman, baron de Breteuil, som vistades i
Schweiz, skulle framställa ett detaljerat förslag om en väpnad
intervention med 16 000 man svenska trupper och en hälften så
stor rysk hjälpkår. För denna expedition, som han förklarade i
allo förberedd och som skulle stå under hans eget överbefäl,
begärde han anvisning på en för landstigning lämplig hamn. Med
nämnda begäran sammanhänger, i förbigående sagt, troligen
utsändandet av ett par militärspioner, kapten von Fieandt och
kornett König, som i början av juni reste ut till Frankrike för att
rekognoscera en anmarschlinje från Normandie mot Paris
utefter Seine — ett uppdrag, som i det av revolutionens agenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
