Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Hur ålderspresidentskapet i riksdagen tillkom. Av Erik Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade ej gjort till sitt det klassiskt vordna kvädet ur Geijers
härliga Odalbonden: »Ej buller älskar jag och bång. Hvad stort
sker, det sker tyst»!
Bakom Eric Öhmans sega strid låg dock ej blott sårad självkänsla.
Med all tydlighet lät han förstå, att det var de hemmavarandes rätt
han främst försvarade. Det är den gamla inrotade uppfattningen
om riksdagsmannens skyldighet att i första hand främja de
hemmavarande medbrödernas, kommittenternas intressen, som skymtar
fram och som alltjämt ägde ett kraftigt grepp över
allmogerepresentanterna. Det gällde att visa dem, som bestodo fiolerna
för vistelsen i huvudstaden, att man var karl för sin hatt och
visste att verka för väljarnas bästa. Det gällde med ett ord den
egna reputationen och undvikande av efterräkningar från
knorrande uppdragsgivare.
Den i sig själv föga betydande, här skildrade frågan bör sist
och slutligen ses ur en vidare synvinkel än prestigens.
Revolutionsriksdagens av bondeståndet inspirerade beslut att till förmån
för en rationellare metod slopa fullmäktigens för Håbo härad
ålderdomliga rätt ätt företräda talmannen betecknar ett,
visserligen ringa, led i den genomgripande, långsamma och
besvärliga process, som lät ståndsrepresentationen ersättas av riksdagens
tvenne kamrar. Ståndssamhällets över ett helt sekel sig sträckande
förvittring, på det ekonomiska och det konstitutionella livets
områden, innebar förstelnade reglementeringars lossande,
upplösningen av gångna tiders system för livets och utvecklingens krav,
lokala, historiskt framvuxna, ålderdomligt tidsbetonade
sedvänjors och bruks utbyte mot den moderna tidens förenklade, mer
eller mindre kosmopolitiskt schablonmässiga lösningar. Redan vid
1809—10 års riksdag förebragtes som bekant förslag till en radikal
ombildning av hela ståndsrepresentationen. Därav vart dock
intet; det dröjde en mansålder, innan tvåkammarriksdagen
avlöste ståndsrepresentationen. Revolutionsriksdagen medförde dock
åtskilliga smärre reformer, verkande till ståndsförfattningens
likvidering. En bland dessa utgör ersättandet av Håbo härads
gamla, karakteristiska sedvanerätt med bondeståndets
åldersordförande, den direkte föregångaren till kamrarnas ålderspresidenter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
