Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Hur ålderspresidentskapet i riksdagen tillkom. Av Erik Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olägenheterna av de ändrade bestämmelserna i R. O. angående vice
talmanskapet i bondeståndet, måtte tillåta Öhman att på grund
av Habo härads ifrån uråldriga tider härledda rätt få öppna
ståndets förhandlingar och vid talmannens förfall företräda
denne. Öhman bifogar till styrkande av sina meriter i detta
avseende protokollsutdraget från ovan skildrade sammanträde
den 11 april 1810.
Det är sålunda varken mer eller mindre än ett klart
överträdande av gällande grundlag, som Öhman i sin nitälskan för
hemhäradet dristar proponera höga överheten. Ansökan
föredrogs inför Kungl. Maj:t i statsrådet å Örebro slott den 24 juli,
och resolutionen blev laglikmätigt som följer: »Som hwad förut
varit wanligt blifvit genom 23 § i Riksdags Ordningen förändradt
och densamma borde tjena till efterrättelse intill dess de
anmärkningar dervid, hvilka äfwen från Kongl. Maj:t vid sista Riksdag äre
gjorde, kommit i stadgad ordning till öfverläggning; Så fann Kongl.
Maj:t icke skäl att RiksdagsFullmägtigens ofvanberörde
underdåniga Ansökning bifalla; hvarom Herr Justitie Stats Ministern,
vid Ståndets nästa sammanträde hos honom, ägde Sökanden
underrätta» (prot. över kammarärenden, R. A.). Meddelandet
skedde också, när bondeståndet efter fullmaktsgranskningen fick
avhämta sina inträdestecken hos justitiestatsministern greve
Gyllenborg den 27 juli (prot. i Örebro Riksdagsacta 1810, R. A.).
Ståndsbröderna erhöllo på detta sätt besked om Eric Öhmans
demarche, vilket han nog knappast hade åsyftat.
När ståndet senare samma dag samlades för första gången och
sammanträdet jämlikt R. O. § 23 skulle öppnas, befanns, som
nämnts, att tvenne ledamöter bevistat lika antal riksdagar, varav
den ene förre talmannen Lars Olsson, vilken ståndet på förslag
av den likaberättigade utsåg att leda förhandlingarna. En
deputation avsändes till konungen för att anhålla om förordnande av
talman. Deputationen, efter vanligheten 24 man stark, avgick
under anförande av Eric Öhman, som i underdånighet framförde
ståndets hälsning. Konungen tillkännagav, att han till talman
utnämnt Lars Olsson och till vice talman — Anders Jansson
Hyckert. Öhman fick sålunda fullfölja det för honom
säkerligen påkostande uppdraget att till ståndet återvända med
budskapet om vicetalmansutnämningen tvärt emot alla hans
bemödanden. Sedermera igångsattes en aktion inom ståndet,
avseende förbud för de riksdagsmän, varibland Hyckert, vilka voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
