Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 25 febr. 1929 - Emigrationskonferensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för regeringen att själv skaffa sig en ståndpunkt äro de oftast olämpliga
och kunna leda till mindre önskvärda konsekvenser.
Att arbetsfredskonferensen i avsaknad av ett klart regeringsprogram
i frågan lett till allehanda uttolkningar och missförstånd har redan
påpekats i denna tidskrift; nu synes så bli fallet också beträffande
emigrationskonferensen. Följderna kunna bli rätt betänkliga
beträffande opinionsbildningen rörande dessa båda viktiga problem.
Emigrationskonferensen har sålunda på sina håll setts som ett
särskilt markant uttryck för en omsvängning i tänkesättet hos våra
politiskt ledande kretsar i fråga om önskvärdheten av emigration från
Sverige. Förr i världen, heter det här och där i presskommentarerna
till konferensen, ansåg man inom alla läger att emigrationen var något
som borde bekämpas; nu har man kommit därhän, att en högerregering
vill åstadkomma anstalter, vilka kunna underlätta emigrationen.
Härmed sättes så att säga den slutgiltiga officiella hallstämpeln på den
meningen, att emigrationen är något gott, som vi snarast böra
underlätta. En färdigbildad, oemotståndlig och enhällig opinion i denna
riktning anses föreligga, något som kan få icke avsedda följder för
framtiden, icke minst genom sin inverkan på emigrantvärvningen. Med all
säkerhet är detta att misstyda socialministerns avsikt, som endast varit
att förbereda vissa begränsade åtgärder till hjälp åt utvandrande
svenskar; men här visar konferensmetoden sina avigsidor. Opinionsbildningen
är redan i gång, vilket är desto mer beklagligt som den synes gå i
felaktig och för landet skadlig riktning.
Om den tidigare populära uppfattningen av befolkningsfrågan var en
smula förenklad och i vissa avseenden ledde till överdrifter, så är det
nämligen icke mindre fallet med den som nu håller på att utbilda sig
och som synes gå ut på att ju mindre människor i arbetsför ålder vi ha
i landet desto bättre är det.
I själva verket är den nuvarande befolkningsutvecklingen i vårt land
ägnad att inge allvarlig oro. Nativiteten har på de senaste årtiondena
gått ned från 27 till 16 promille. I Frankrike är den 18,8. Var
nedgången i Sveriges nativitet kan komma att stanna, vet man ännu ej;
»utvecklingen» utför synes alltjämt vara i full gång. Så mycket är
emellertid tydligt att vi redan kommit längre än i »födelsekontrollens»
klassiska land, där den verkat åtminstone ett halvt sekel tidigare. Vad som
också är säkert är, att befolkningsfrågan här i Sverige för framtiden
kommer att präglas av denna enastående minskning i nativiteten. Likaledes är
det tydligt, att denna hittills företrädesvis gått ut över de mest önskvärda
folkelementen. En ytterligare åderlåtning på arbetsfört och företagsamt
folk måste under sådana förhållanden med tjänliga medel motverkas och
sannerligen icke främjas. Detta gäller ej endast ur allmänt nationell
synpunkt utan med all sannolikhet även ur arbetarklassens speciella
synpunkter — något som också dess bättre synes ha uppfattats på sina håll
inom arbetarpressen. Att företaga något, som kan inrikta opinionen
på motsatta tankegångar måste därför anses högst olyckligt.
Ur denna synpunkt får man också se det förslag som vid
ifrågavarande konferens dryftades, nämligen att upprätta ett särskilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
