Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 25 febr. 1929 - Den spanska diktaturen - Den långa Elsass-debatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
humor och välvilja, moderation parad med fasthet — samt även en
åtminstone skenbar principlöshet. Särskilt i den konstitutionella politiken
har man ofta förehållit den spanske diktatorn denna principlöshet. Det
hela är ju ett provisorium, säger man, fasta riktlinjer för framtiden
saknas helt och hållet. Varpå skall den »definitiva» statsformen
uppbyggas?
Dessa erinringar sakna icke berättigande. Man måste emellertid
beakta uppgiftens svårigheter. Även på det konstitutionella området gäller
det att in dubiis non est agendum — överhuvud en gyllene politisk regel.
Och Spaniens konstitutionella casus är i högsta grad osäker. Det är ett
gammalt land med nya problem och en passiv opinion. Det italienska
experimentet — »den korporativa staten» — förutsätter en långt mera
aktiv samhällsanda än den spanska. Parlamentarismen är död. Men
dess äldre insats har desorganiserat den naturliga statsskicksutvecklingen.
De Rivera har genom sin på intresserepresentation under
regeringskontroll grundade nya »nationalförsamling» sökt knyta an till äldre
nationella traditioner. Det är ovisst om detta lyckas, men någon annan
grundval för konstitutionell förnyelse torde i varje fall vara svår att finna.
Problemet är bekymmersamt. Diktaturen förtjänar emellertid att
bedömas med förståelse och sympati. Dess insats är trots framtidens
ovisshet långt mera positiv än negativ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
