Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Tio år efteråt. Av fil. d:r Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett slags privilegierad ställning med bibehållande av deras
italienska medborgarskap. På sistone har till allt detta kommit,
att landsflyktiga antifascister med förkärlek slå sig ned på fransk
mark och därifrån bedriva sin propaganda mot Mussolini och
fascismen utan att — enligt italiensk uppfattning — tillräckligt
skarpt efterhållas av de franska myndigheterna. På fransk sida
återgäldas ej hatet; på sin höjd är man en smula missbelåten
med de italienska gästernas våldsamma sätt att sinsemellan
utagera sina politiska tvister med kniv och revolver, varjämte man
är förstämd över »den latinska systerns» koleriska temperament
och obehärskade vredesutbrott.
Om S:t Germainfredens Österrike har med visst fog sagts, att
det »kan ej leva, får ej dö». Till förmån för Tjeckoslovakien
berövades Österrike blomstrande industriområden norrut med
övervägande tysk befolkning, och trygghetsåtgärder för ett av
stängande höga tullmurar ohämmat varuutbyte med de nya
»successionsstaterna» vidtogos ej. Wien, förut en
stormaktshuvudstad med därefter anpassade dimensioner, blev ett nästan alltför
tungt huvud att uppbära för den lilla stat, som ärvde det gamla
Österrikes namn, och den skarpa motsatsen mellan det röda
Wien och de strängt konservativa forna arvländerna har under
det gångna årtiondet mer än en gång visat sig utgöra en
allvarlig fara för den nya österrikiska statens lugna utveckling. Själv
hade denna stat tagit sig namnet Deutsch-Österreich, men detta
namn förbjöds av segraremakterna, och förbud utfärdades —
faktiskt, om än icke formellt — emot Österrike-tyskarnas
anslutning i nationalitetens och de ekonomiska intressenas namn till
Tyska riket. En sådan anslutning gjordes nämligen beroende
av Nationernas förbunds råds samtycke, och där var Frankrikes
vetoröst pä förhand given. Man har på ententehåll hela tiden
betraktat denna anslutningsfråga uteslutande från synpunkten av
vad Tyskland därigenom skulle kunna vinna i makt samt
alldeles lämnat därhän österrikarnas egna stämningar och intressen.
Den gamla satsen, att man, om det ej funnes ett Österrike, måste
uppfinna ett sådant, har nyligen av Briand skickligt omstöpts till
slagordet, att en nations självbestämmanderätt ej kan tänkas
innebära även rätten till självmord, och i den regeringsinspirerade
franska pressen har det senast förflutna året påfallande ofta och
eftertryckligt inskärpts, att en tysk-österrikisk anslutningskupp
komme att leda till krig. Den franska nervositeten i fråga om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
