Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 5 november 1928 - Försvarets högsta ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 509
»orimligt» beteckna blott det sammanfattande intryck man fått av
förslagets grundtankar; där det svenska språket icke längre räckt till, har
inan låtit uttrycket »trialism» markera det principiellt förkastliga hos
den av de sakkunniga skisserade organisationen.
; Det enstämmiga underkännandet är ingalunda ägnat att förvåna. För
icke fullt ett år sedan, närmare bestämt den 14 november år 1927,
avgavs av särskilt tillkallade utredningsmän ett betänkande, som kom att
i hög grad behandla samma fråga, och vilket även underkastades
granskning i Svensk Tidskrift (1927, s. 567 f.). Såsom då påvisades, innehöll
detta betänkande synnerligen* beaktansvärda uppslag till organiserandet av
en nödvändig enhetlig ledning för förs vars väsendet. Dess styrka låg »i
förståelsen för en, nu mer än någonsin, nödvändig koncentrering av
krigsmaktens ledning». Ur den synpunkten hade man på alla håll kunnat
önska ett snabbt förverkligande av det framlagda förslaget.
Felet hos detta var emellertid, att utredningsmännen — bland vilka
främst märktes hrr Malmroth, P. Alb. Hansson och Widell — låtit sig
förledas att ingripa även i en del organisatoriska enskildheter, för vilkas
bedömande de icke ägde tillgång till erforderlig sakkunskap. De
detaljanmärkningar, från vilka utredningsmännens förslag därför förvisso icke
gick fritt, voro dock icke av den art, att de kunde undanskymma dess
obestridliga förtjänst: den tydliga strävan att utan hänsyn till
ovidkommande omständigheter skära bort den nuvarande organisationens onödiga
utväxter och skapa en verklig enhet i ledningen av försyarsväsendets
olika grenar. Utan tvivel hade förslaget kunnat bilda en synnerligen
god grund för ett från de flesta håll efterlängtat och påyrkat
regeringsinitiativ i ärendet; en säkerligen väl medhunnen överarbetning skulle
lätt kunnat jämna ut de organisatoriska otympligheterna och möjliggöra
ett avgörande inför årets riksdag. Så skedde dock icke. Den nu
avgångne försvarsministern lät förslaget »ligga till sig» så länge, att tiden
för dess framläggande var försuten, varefter han, för ovanlighetens
skull, fann sig nödsakad hänskjuta hela ärendet till sakkunnigas
förnyade utredning.
Det är denna förnyade utredning som nu föreligger och som blivit
utsatt för ovan anförda omilda bedömning. Dess grunddrag hava redan,
av dagspressen blivit granskade och underkända. Otvivelaktigt måste
förslaget betecknas som ett bestämt steg tillbaka från det uppenbara
framsteg som föregående års förslag innebar, jå t. o. m. ännu längre. I
stället för att skapa en enhetlig ledning vill förslaget frambringa en
anordning, som ur saklig synpunkt måste betecknas såsom en
organiserad desorganisation. I stället för den av fjolårets beredning avsedda
enheten i befälsförhållandena ha de sakkunniga föreslagit en
tredelning; vad armén beträffar mellan »kommenderande generalen»,
chefen för generalstaben och en »chef för arméförvaltningen». Med
avseende på detaljerna av detta förslag, måste det ju sägas, att tanken att
-ställa arméförvaltningen under en gemensam chef i och för sig är en
riktig tanke, l övrigt har emellertid den grund för organisationen blivit
övergiven, vilken särskilt i chefens för generalstaben yttrande över
fjolårets förslag påvisades söm den enda rätta, nämligen krigsledningens
37*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
