Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 5 november 1928 - Regeringen och arbetsfredsfrågan - Försvarets högsta ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508 DAGENS FRÅGOR
ryggen. Konferensen torde väl dessutom, som tillbörligt vore, på
arbetarsidan komma att räkna representanter även från männen i ledet,
så att icke enbart förtroendemännen finge föra ordet. På samma sätt
torde det vara meningen att icke endast arbetsgivarföreningen och dess
ledare och funktionärer bli ensamma om att representera företagarna.
Tyvärr finns skäl till farhågor för, att nyssnämnda direkta
arbetarrepresentanter känna sig mera kallade att tjänstgöra som ventiler för den
kokande folksjälen än hågade att, som avsikten väl torde vara,
koncentrera diskussionen kring vissa bestämda frågor. Det vore verkligen
skada, om överhettade agitatiönsfraser skulle få tillfälle att skålla ihjäl
de förhoppningar på möjligheterna till en ny positiv insats, som redan
hunnit knytas vid det nya regeringsinitiativet. Men det förefaller av
uttalanden av åtskilliga fackföreningsledare att döma, som om dessa redan stode
under trycket av en radikal opinion, som fordrar att man gör den
stundande konferensen till en effektfull demonstration för »industriell
demokrati» m. m. Några socialdemokratiska tidningar ha för övrigt
söka taga konferensen till intäkt dels för sistnämnda idé, dels för högerns
påstådda avfall från fortsatt arbetsfredslagstiftning, vilket i sin tur av
dessa uttolkare uppfattas som ett hugg i ryggen mot ministären
Ekman. Då man söker skjuta så lumpna motiv under socialministerns
förslag, diskrediterar man hela konferensen och maskerar näppeligen
detta uppsåt genom att samtidigt hyckla sympati för densamma.
Offentlighetens intresse är emellertid väckt och med en viss spänning
avbidas den blivande konferensen. Detta intresse är vinning nog och
tryggar konferensen mot ett fiasko. Ty så stor behållning kominer den
säkerligen att ge och så pass stor villighet torde man även kunna
påräkna av dess deltagare, att en paritetiskt sammansatt kommitté skall
kunna framgå som närmaste resultat av överläggningarna med uppgift
att föra den praktiska, lokala samarbetstanken vidare. Från
konferensens egen sida synes därför ingen fara höta. Dess största svaghet
torde i stället ligga däri, att särskilt genom det stora verkstadsavtalets
uppsägning till nyåret den yttre arbetsfreden är hotad på ett allvarligt
sätt. Spänningen inför de vittutseende konsekvenser och stora förluster
för vårt näringsliv, som en eventuell verkstadskonflikt måste medföra,
kan verka avledande på intresset för konferensen och dennas mera
speciella uppgift att gagna arbetsfreden på längre sikt. Den mera
kritiskt lagda allmänheten kommer kanske att fråga sig, om just nu rätta
ögonblicket var inne för att demonstrera oförenligheten av fromma
önskningar och hårda realiteter. Och en ironiker kommer måhända
att spörja, om det icke var i det landet Utopia som man sökte bygga
en samförståndsbro mellan arbetsgivare och arbetare på segelfri höjd
sä långt upp i det blå, att de största strejker och lockouter obehindrat
kunde passera därunder.
Sällan har väl den svenska pressopinionen stått så enig
som ifråga om utdömandet av det nyligen
offentliggjorda s. k. Tingstenska förslaget till organisation av försvarsväsendets
ledning. Orden »försämring», »otillfredsställande», »olyckligt» och
Försvarets
högsta ledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
