- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Adertonde årgången. 1928 /
480

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Sverige i Genève. Av N. Liliequist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

480 N. LILIEQUIST

en ny kurs. Det kan väl icke bestridas, att verkets
ursprungliga personalbestånd i mycket vid utsträckning valdes bland män,
som voro allvarligt besjälade av storheten i de nya tankarna.
Att alla utan undantag voro det, kan ingen påstå. Men även
bland dem, som till en början med hängivenhet omfattade
förbundets idé, har en växande besvikelse över det till synes
stundom resultaflösa och ofta otacksamma arbetet vunnit insteg.
Denna groende niisströstan, denna känsla av bristen hos
folkförbundet på en fast punkt i en värld, där allting flyter, har icke
kunnat undgå att vidmakthålla och stärka bandet mellan den
enskilde tjänstemannen och hans hemland.

Man får heller icke förbise, att sekretariatet redan från början
haft ett lik i lasten. Det var icke uteslutande dugligheten, som
fick avgöra platsernas besättande. Det är icke heller begåvning
och arbetsförmåga ensamma, som sedermera kommit att utgöra
den enda befordringsgrunden. Och dock hade det förvisso
kunnat så vara. Så stort var antalet av de platser, som skulle
besättas, att man med trygghet kunnat överlämna åt »slumpen»
att sörja för att personalen bleve internationell nog. Så skedde
emellertid ej. Världskrigets segrare ansågo sig icke böra taga
risken av ett system, som kanske icke komme att giva dem en
sådan representation, som de ansågo tillbörlig. Så begav det sig,
att de med begagnande av konjunkturerna i första hand beslöto
vika de viktigare befattningarna för sig. Så utsågs ej blott till
generalsekreterare en engelsman, utan även de därnäst främsta
befattningarna reserverades för stormakterna.

Så styvt ha dessa sedermera hållit på sin rätt, att när
exempelvis den italienske undergeneralsekreterarens val till ledamot
av Haagdomstolen skapat förutsättningen för indragande av hans
som överflödig befunna plats andra utvägar måste anlitas för
att bereda Italien en passande kompensation. Tysklands inträde
i folkförbundet skapade ett liknande läge. Alltför många
kännetecken på reala underlag för en verklig stormaktsställning hade
den tyska republiken att uppvisa för att, trots sin militära
maktlöshet, ej kunna förvägras en plats vid rådsbordet och därmed
också erkännande som en av förbundets ledande makter. Verkan
härav visade sig snart för sekretariatet, i det att en fullkomligt
onödig ny undergeneralsekreterarepost inrättades och besattes med
en tysk.

Utan verkligt stöd i förbuiidsakten, jå i direkt strid mot dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 26 20:48:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1928/0484.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free