Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 30 sept. 1928 - Bannlysningen av kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458 DAGENS FRÅGOR
folkliga tvisters avgörande enbart med fredliga medel. Någon som
hälst praktisk påföljd av fjolårsceremonien torde ej ha kunnat
spåras, och med denna platoniska resolution har Kelloggpakten ett
väsentligt svaghetstecken gemensamt: den är allenast en moralisk
utfästelse utan varje tillstymmelse till s. k. sanktioner mot
avtalsbry-taren. Briand sökte på förhand möta denna kritik med att hänvisa
till den reala betydelsen av allmänna opinionens makt: »Den stat,
som skulle trotsa alla sina medkontrahenter, skulle utsätta sig för
den positiva risken att se mot sig småningom och fritt bildas ett
slags allmän solidaritet, vars fruktansvärda verkningar ej skulle dröja
att bli kännbara». Delinkventen skulle utsätta sig för
medkontrahenter-nas »säkra ogillande och sannolika fiendskap». Begreppet »kriget som
redskap för nationell politik» är emellertid så tänjbart att
delinkven-ten nog kan tänkas spela rollen av misskänd oskuld och kanske vinna
intresserade gynnares och vänners godtagande av skuldbestridandet.
Briand var i sitt senaste Genévetal ej alldeles oberörd av sådana
tankegångar, då han ironiserade över den sovjetryska anslutningsivern
och direkt frågade, vilket krig Moskvaregeringen lyst i bann. Det
gammalmodiga erövringskriget var dömt, men det funnes, påpekade
han, ett annat krig med lika blodiga och fasansfulla verkningar, »ett
krig, som ej synes ha dömts på samma sätt», ett slags heligt krig i
det folks ögon, som »tror sig sitta inne med sanningen för alla andra
och därav drives att överallt bruka sin makt för att påtvinga den».
Mot det bolsjevikiska världsrevolutionsprogrammet utgör Kelloggpakten
ingen försäkringspolis.
En amerikansk kritiker av pakten, utrikesexperten Frank H.
Si-monds, ger den det ominösa namnet »Amerikas andra fredsäventyr»
och uppdrar en delvis rätt träffande parallell mellan Frank B.
Kelloggs Parisresa och Woodrow Wilsons. Bådas ursprungliga
fredsprogram förvanskades genom europeisk inverkan. De europeiska
segrarmakterna i världskriget hoppades att Amerika skulle »ställa sina
jättelika resurser bakom fredsfördragens bestämmelser», och på samma
sätt sågo nu »de tillfredsställda nationerna» i Kelloggpakten »löftet
om liknande garanti för deras nu rådande förhållanden». I båda
fallen bestode faran för Amerika, att dess »associationer» med de
tongivande i Europa »oundvikligen kunde leda till bruket av
amerikansk makt till att upprätthålla ett status quo, som endast kan
bevaras genom fysisk styrka». Man anser, menar Simonds, i Europa,
att det amerikanska initiativet till Kelloggpakten åtminstone innebär
en moralisk förpliktelse för Amerika att stödja status quo genom att
ej urgera sina neutralitetsrättigheter (till långivande och vapenexport)
vid ett europeiskt ingripande mot den som söker ändra detta status
quo. En dylik tanke vill han spåra i Ghamberlains oförsiktigt
öppenhjärtiga uttalande i underhuset, att paktens värde uteslutande låg i
den utsträckning, i vilken Förenta staterna accepterade den. Men
Amerika, som vann sitt oberoende och senare bevarade sin enhet
genom krig, har ej rätt att moraliskt döma ett folk, som i kriget
ser enda medlet att vinna dessa rättigheter, eller ett folk, för vilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
