Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 30 sept. 1928 - Bannlysningen av kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 457
Slovakien och Polen vara med från början vid de sex stormakternas
sida, och när till sist Kellogg i en not av den 23 juni 1928 medgivit
ett formligt intagande i ingressen av en fras om att fredsbrytare
skulle »förvägras förmånerna av detta fördrag», så tycktes alla
stötestenar vara bortstjälpta och vägen upp till det nya fredsaltaret
ligga jämn och banad. I sista stund mötte emellertid ännu ett par
svårigheter. Spanske diktatorn Primo di Rivera greps av häftig
längtan att få paradera vid den stundande fredsceremonien, naturligtvis
i den genomskinliga avsikten att få Spanien indirekt erkänt som
stormakts vederlike, vilket ju utan framgång försökts 1926, när Spanien
pockade på fast rådsplats i Nationernas Förbund. Den inspirerade
franska pressen förordade trevande Spaniens önskemål, men då gjorde
sig plötsligen även Sovjet-Ryssland påmint. Moskvapressen
förklarade sig indignerad i pakten se en ny sammansvärjning mot
Sovjet-republikernas Union och antydde, att detta intryck endast kunde
undgås genom sovjetryskt deltagande redan i de förberedande
förhandlingarna. Bakom denna manöver spårades lätt nog Tjitjerins plan
att på en omväg nå ett slags indirekt amerikanskt erkännande av
Sovjetunionen, och något sådant ville Kellogg ej vara med om. Dessutom hade
fördragstextens formulering varit tillräckligt besvärlig för att man
allmänt skulle önska sig fri från nya ändringsförslag, till på köpet
från en rysk förhandlingscell. Man fruktade bolsjevikiska gökägg i
fredsboet och svarade hövligt avböjande, att texten var slutredigerad
och att efter fördragets undertecknande omedelbar anslutning ju
kunde ske. Därmed försvann också Primo di Riveras förhoppning
om att få vara med vid paktens infilmning.
Allt gick sedan programenligt. Telegram om anslutningslöften
började inströmma redan samma dag undertecknandet skett. Kort förut
hade den mäktige senator Borah, ordföranden i amerikanska senatens
utrikesutskott, givit fördraget sin välsignelse, och de amerikanska
partiledarna tyckas ha i tysthet enats om att så mycket som
möjligt hålla Kelloggpakten utanför presidentvalskampanjen. Indirekt kan
den dock sägas i någon mån påverka den republikanske kandidatens
valutsikter, enär den kan sägas visa, att praktiskt amerikanskt
fredsarbete ej är något monopol för demokraterna.
Men är det riktigt stort, det stora? Har verkligen något praktiskt
av värde för freden uträttats genom Kelloggpakten? På den yttre
anslutningens omfattning kunna Kellogg och Briand ej klaga.
Anslutning har ju bebådats eller redan företagits av de allra flesta makter,
t. o. m. Sovjet-Ryssland. Lovorden från invigningsdagen ha, om än
rätt anmärkningsvärt dämpade i tonen, återupprepats av talare efter
talare under Nationernas Förbunds sedvanliga församlingsdebatt.
Kanske vållades den dämpade tonen på några håll därav, att talaren
erinrade sig en stämningsfull ceremoni i Reformationssalen förliden
höst, då samtliga i förbundet deltagande staters förste delegerade i
tur och ordning med ett högtidligt jå bekräftade sina respektive
staters anslutning till det polska resolutionsförslag, vilket förklarade
anfallskriget som ett internationellt brott och förordade alla mellan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
