Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Harald Höffdings självbiografi. Av Oscar Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARALD HÖFFDINGS SJÄLVBIOGRAFI 351
1 knapphålet, talande om vad som helst utom sina egna arbeten.
Höffding försökte vid ett par tillfällen få honom att yttra sig om
de bestämmande tendenserna i sin diktning, men det var förgäves.
Ibsen förblev sluten och inskränkte sig till ett par neutrala och
intetsägande artigheter, vilka emellertid i sin snävt korrekta form
voro tillräckliga att visa hopplösheten av fortsatta interpella-
tioner.
Av politiska personligheter har Höffding känt och samverkat
huvudsakligen med några av ledarna för den gamla danska radi-
kala vänstern, men då han aldrig lät locka sig att för egen del
ingripa i den praktiska politiken beröra hans minnen härvidlag
huvudsakligen mindre betydande detaljer och episoder. Intres-
santa äro emellertid de drag han meddelar till belysning av Viggo
Hörups personlighet. Höffding gjorde hans bekantskap redan
under barndomsåren, då de båda voro elever i den vördnads-
bjudande, månghundraåriga Metropolitanskolan vid Frueplads.
Hörup, som var ett par år äldre än de flesta av sina klasskamrater,
imponerade på dem genom sin ovanliga begåvning och sitt skarpt
kritiska sinne. Höffding var vid ett tillfälle hans förste opponent
vid en skoldisputation om Luther, varvid Hörup angrep denne
i så våldsamma ordalag att Höffding kallade honom en Tersites —
en karakteristik, som med hänsyn till Hörups senare utveckling
måste betecknas som utomordentligt framsynt. Sedermera möttes
Höffdings och Hörups vägar åtskilliga gånger, dock utan att något
samarbete av mera bestående art dem emellan kom till stånd.
Höffding kunde icke försona sig med Hörups lidelsefulla sätt att
bedöma de politiska problemen och heller icke med hans ytterliga
hänsynslöshet gent emot meningsmotståndare. Hörup intresserade
sig, enligt vad han en gång själv i ett anfall av uppriktighet med-
delade Höffding, endast för vetenskapen i den mån sonr den
kunde utnyttjas för politiska syften. >Kom ned på marknads-
torget», sade han, »ty det är där vi uträtta något!> I förening
med Christen Berg gjorde han verkligen en gång ett försök att pressa
Höffding att uppställa sig som kandidat till folketinget, men Höff-
ding sade nej. Han ville icke offra sin personliga. frihet för att
gå in i ett parti, och att definitivt enrolleras i Hörups falang skulle
väl också i längden fallit sig svårt för honom. Han fick också
framdeles för sitt eget vidkommande pröva på arten av de meto-
der, som Hörup och hans meningsfränder, i främsta rummet
Edvard Brandes, infört i den politiska diskussionen i Danmark;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
