Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Harald Höffdings självbiografi. Av Oscar Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARALD HÖFFDINGS SJÄLVBIOGRAFI
AV BIBLIOTEKARIEN FIL. DR OSCAR WIESELGREN
arald Höffding är efter Vilhelm Thomsens bortgång nestorn
bland de nordiska rikenas vetenskapsmän. Den ställning han
intar beror emellertid icke blott på hans patriarkaliska ålder utan
fastmera på den verksamhet som ledare och lärare, vilken han
utövat för generationer av uppväxande studenter vid de skandi-
naviska högskolorna — och för övrigt icke allenast vid dessa,
ty hans arbeten ha i översättning blivit spridda i många andra
länder och särskilt i de anglosachsiska tillvunnit sig stort anseende.
En självbiografi av hans hand måste således redan på grund av
dess författares allmänna betydelse mottagas med det livligaste
intresse. Det senare 1800-talets kulturellt betonade liberalism har
i själva verket knappast ägt någon mera typisk representant än
Harald Höffding och kanske icke heller någon mera sympatisk.
Genom hela Höffdings verksamhet går det ett drag av intellektuell
nobless, äkta frisinne och uppriktig sanningskärlek, förenad med
en tolerans vilken är så mycket mer erkännansvärd som den bland
hans samtida icke var särdeles vanlig. Om han också nu står
kvar ensam av sin generation mitt inne i en värld, som talar ett
annat språk och tänker andra tankar än dem han givit uttryck
åt, har hans röst dock ett sådant tonfall att man lysnar till den
med både vördnad och intresse.
Redan det första anslaget i hans självbiografi stämmer läsaren
starkt sympatisk. Måhända skulle man rent av kunna säga att
det bästa partiet i hela boken är det inledande kapitlet med skild-
ringarna från föräldrahemmet i hörnet av Gammel Torv och
Nörregade i Köpenhamn. Det var ett solitt och allvarligt borgarhus
med fasta traditioner, präglat av en saklighetens och det redbara
arbetets anda, och man kan gott förstå att minnena därifrån fingo
bestämmande betydelse för Höffdings hela livsutveckling. Fadern,
ståtlig och representativ, var en dugande köpman, som med åren
Harald Höffding: Erin dringer. Gyldendalske Boghandel, Nordisk For-
lag, Köbenhavn, 1928. Kr. 9:50.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
