Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Från de unga gubbarnas stad. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 LITTERATUR
akademiska klosterluften bli Idéerna tillvarons påtagligaste realiteter och
den teoretiska intelligensens finslipning livets väsentliga, allt
dominerande angelägenhet. Den atmosfären fanns ännu renare i det isolerade Lund
än vid det gamla riksuniversitetet i Uppsala, som alltid haft den halvt
officiella förpliktelsen att bestå den närbelägna huvudstaden med
åskådningsundervisning om universitetsliv och studentglädje. Den tegnérska
lundatraditionen ser sitt adelsmärke i det envetna och rastlösa intellektet:
dess trogna bli dåliga agitatorer och ha svårt att samlas kring en fana
— de äro alltför roade av att plocka fram det element av lögn som
ingår i varje paroll. Stort tilltagna systembyggen orka de inte med och
möta allt sådant med misstro och skadeglad iver att upptäcka
konstruktionens skavanker: deras fröjd är den kritiska analysen, som förresten
gärna, i självironiens skepelse, får rikta sin dissekerkniv mot kritikern
själv. Hos Ola Hansson och den unge Vilhelm Ekelund är denna
intel-lektualistiska analys ute på sina förmätnaste strövtåg: när den avlas att
reda ut livets intimaste realiteter och tillvarons luftigaste nyanser, blir
den översubtil och översensibel och kommer så att svika de ideal av
klarhet och saklighet den själv uppställt och alltfort teoretiskt fasthåller
vid. Detta är tragisk hybris, Ikarosfärder som visserligen fört till
oskattbara upptäckter i de sällsamma gränstrakterna till det undermedvetna
och det osägbara. Men en annan och trivialare hybris hänger lika
oupplösligt samman med den akademiska intellektualismen som skuggan med
ljuset: det irritabla och högfärdiga föraktet för profanum v u l g u s,
för allt som rättar sig efter vedertagen konvention och erkända
auktoriteter: härav glädjen åt nonchalanta bohémelater, frän cynism och
choque-rande paradoxer. Om sen detta oppositionsbehov skyler sin nakenhet
i radikal eller konservativ dogmatik — kvar står i båda fallen som det
väsentliga den utmanande gesten mot Andens borgeoisie. Betecknande
är, att det slutande 1800-talets lundensiska radikaler med stolthet tillade
sig en benämning, som ursprungligen stämplats för de konservativa
lunda-stundenter vilka en gång demonstrerat mot representationsformen: de
unga gubbarna.
Med den förtidiga seniliteten är det nu inte så farligt: den
intellektua-listiska tyckmyckenheten kompenseras av en ungdomlig och glupande
aptit på alla andliga livsmedel, bara de inte äro försedda med
rikshuvudstadens officiella kontrollstämpel. Här verkar den epokgörande
upptäckt, som Tegnér offentliggjorde i sin andra Epilog, den av 1829: Lund
är beläget i en gränstrakt och har en gång varit ett f rändefolks andliga
huvudstad. På den tiden var det ett företag och ett äventyr att resa
från Lund till Köpenhamn, och danskarna voro — som de alltid varit
och på landsbygden fortfarande äro — illa sedda i Skåne: men i
universitetsstaden blev den nya förbindelsen strax populär, man stimulerades
av detta naboumgänge i hellensk stil med ett befryndat och jämbördigt,
men dock helt olika folk, och man förnam så småningom, att
grannskapet till Köpenhamn omsider för Lund öppnade ett fönster ut mot den
stora världen. Därhän kom det visserligen först sedan ångbåtstrafiken
över Sundet blivit reguljär och sedan därtill södra stambanan dragits
fram genom Lund: nu fann sig den akademiska bondbyn ligga vid en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
