Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Lärorika rådsförhandlingar i Genève. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 VERNER SÖDERBERG
måste, även om man har ett starkt medvetande om sin rätt
eller kanske just därför, alltid rikta blicken mot möjligheterna
till försoning och uppgörelse». I detta fall hade de vältaligt
framförda juridiska teserna fört lyssnarna upp till »stjärnströdda
höjder», där de tillbragt »oförgätliga minuter», men vid sidan av
dessa teser funnes »relativiteternas trista nödvändighet», som
kallade vederbörande tillbaka ned i dalen, ned bland
människorna, ned att söka »möjliga lösningar». En sådan vore den
av Chamberlain föreslagna. Den vidmakthöll
skiljedomsprincipen i den form fredsfördraget stadgat och den gav
skiljedomstolen en erinran om att denna icke vore en absolut domstol,
som själv åt sig kunde föreskriva obegränsade kompetensregler. De
blandade skiljedomstolarna finge ej överskrida de gränser, som
markerades av fredsfördraget. »Göra de detta, så begå de ett
maktmissbruk, varmed Nationernas förbunds råd, bestående av
stater, som deltagit i detta fördrag och utarbetat det och sålunda
redigerat skiljedomskompromissen, ha rätt, jag vill t. o. m. säga
plikt, att befatta sig». Rådet hade sålunda, slöt Briand på
delvis rätt tvivelaktiga premisser, »rätt att tolka
skiljedomskompromissen». Det hade också i september gjort sina antydningar
(»indications»), och nu uppdrog det konturerna till en lösning,
som parterna nog efter moget övervägande komme att ha den
goda smaken att acceptera. En vägran skulle ge belackarna
anledning att tala om rådets och förbundets maktlöshet. Europas
svårigheter skulle växa, och sinnena förbittras, frestelser till nya
krig framkomma.
Talet är intressant genom sin blandning av äkta fredskärlek,
obeslöjad opportunism och djärva anspråk för rådets del att
auktoritativt efter behag tolka fördragstexter till
överensstämmelse med denna fredsopportunisms önskemål för ögonblicket.
Anslutningen till Chamberlains förslag och Briands motivering
blev enhällig. Titulescu, som dagen förut med så vibrerande
vältalighet gisslat förmätenheten hos den, som dristade trotsa
en enhällig rådsrekommendation, såg sig nu vid
eftermiddagssammanträdet ställd inför det obehagliga alternativet att
»trofast», om än motvilligt, acceptera det nya rådsförslaget eller
ock att överge den »intransigenta trofasthet» han nyss svurit
meningsyttringar av detta slag från världens högsta
internationella korporation. I detta dilemma gjorde han först ett
bondförsök med ett grovt advokatknep. Han förklarade sig nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
