Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Svensk folkminnesforskning och dess nutidsläge. Av Hilding Celander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 HILDING CELANDER
lämnas utanför detta förslag, beror därpå, att den sida av
folk-minnesforskningen som här odlas, varken kan eller bör skiljas
ut från Museets huvuduppgift, föremålsforskningen och därmed
sammanhängande »folklivsforskning». Museets nämnd har
däremot i sina senaste petita ansökt om ökat anslag till sitt
folklivsarkiv, bl. a. i och för anställande av en särskild föreståndare för
detsamma.
Förverkligas detta petitionärernas förslag, skulle därmed på
enklaste och effektivaste sätt möjliggöras den »planmässighet i
arbetet», som riksdagsskrivelsen av 1919 med rätta framhöll
som det allra angelägnaste för vår svenska allmogeforskning och
för vars åstadkommande riksdagen då förklarade sig vara
beredd på »betydande anslag».
Över denna underdåniga petition infordrades omedelbart
utlåtanden från landets universitetsmyndigheter och från Nordiska
Museets nämnd. Med ett undantag tillstyrkte samtliga de
avgivna utlåtandena petitionens framställning. I ett par av
skrivelserna understrykes med särskild kraft nödvändigheten av att
de åtgärder, som från statsmakternas sida kunna vidtagas, komma
till stånd med största möjliga skyndsamhet.
Det enda undantaget från denna enhällighet utgjorde det
yttrande som avgavs av Stockholms Högskolas lärarråd enligt
förslag av den humanistiska avdelningen. Petitionens syfte
betecknas visserligen som »värt det största beaktande», och
lotteriansökningen tillstyrkes. Men om själva organisationsförslaget
heter det kort och gott: »Däremot förefaller det tvivelaktigt,
huruvida det skulle vara lyckligt att genom årliga anslag av
statsmedel skapa delvis nya centrala organisationer med därtill
hörande relativt dyrbara förvaltningsapparater. Det åsyftade
ändamålet torde kunna vinnas genom att de på området verksamma
huvudinstitutionerna bliva representerade i en nämnd med
uppgift att svara för enhetlig ledning av arbetet och ändamålsenlig
fördelning av arbetsområdena. Representerade i denna nämnd
synas, utom de i skrivelsen upptagna universitetsinstitutionerna,
jämväl Nordiska Museet och Stockholms Högskola böra vara».
Med detta, sist anförda tillägg gillar alltså även lärarrådet vid
Stockholms Högskola petitionens organisationsförslag. (Härvidlag
råder alltså full samstämmighet.) Däremot ogillas de årliga
anslagen till de ledande folkminnesinstitutionerna. De »relativt
dyrbara förvaltningsapparater» (sic!), som utlåtandet här talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
