Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Svensk folkminnesforskning och dess nutidsläge. Av Hilding Celander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK FOLKMINNESFORSKNING OCH DESS NUTIDSLÄGE 95
ståtts av C. W. von Sydow. Och slutligen har också 1919
skapats en västsvensk arbetscentral under vetenskaplig ledning genom
Västsvenska folkminnesföreningen i Göteborg, vartill senare (1926)
kommit ett Institut för folkminnesforskning vid Göteborgs
Högskola. — Den enda av dessa institutioner, som uppburit
statsanslag för folkminnesinsamling, är Hyltén-Cävallius-stiftelsen,
vars statsbidrag sedan år 1921 utgår med 9 000 kr. årligen.
Vi äga alltså också i Sverige inte en, utan t. o. m. flera
vetenskapliga insamlingscentraler. Och vi ha också en rad hängivna
och kunniga frivilliga arbetskrafter ute i bygderna.
(Hembygdsintresset är överhuvud folkminnesforskningens bästa stöd.) »Vad
göres oss då ytterligare behov?» frågar någon. Jo, först och främst
ett statligt ekonomiskt understöd åt dessa organ för vår
folkminnes-insamling, som sätter dem i stånd att effektivt utnyttja alla
tillgängliga krafter under de få år, som stå till buds för de ännu
kvarlevande folkminnenas räddande. Ett gott handtag fingo de
nämnda vetenskapliga arbetscentralerna år 1926 genom ett
lotterianslag på 150,000 kr., som emellertid gällde den svenska
allmogeforskningen i hela dess omfattning (f. ö. också andra
forskningsuppgifter, som ha Nordiska Museet till sitt organ), och varav
endast en mindre del kom folkminnesforskningen till godo. En
ny ansökan om lotterimedel ensamt för folkminnesinsamlingen
(det nyssnämnda anslaget är snart förbrukat) ingavs i höstas från
de akademiska arbetscentralerna i Uppsala, Lund och Göteborg
och väntar ännu på sitt avgörande.
Är det då inte tänkbart, att på detta enkla sätt (d. v. s. genom
frikostiga lotterianslag och en fast samverkan mellan
arbetskrafterna) hela frågan om insamlandet och utforskandet av våra
svenska folkminnen skulle kunna få sin lösning? Härpå måste
tyvärr svaras ett bestämt nej. Inte ens insamlingen kan på det
sättet få den rationella organisation, som möjliggör en
tillfredsställande lösning av den föreliggande uppgiften. Ty en faktor
är härvidlag viktigare än kanske alla andra: den personliga
ledningen av arbetet. Det säger sig självt, att anslag av
lotterimedel, även med utsikt att dessa skulle återkomma senare, icke
kunna göra det möjligt att till arbetet knyta andra än mer eller
mindre tillfälliga arbetskrafter. Att detta kommer att menligt
inverka på hela arbetets karaktär och väsentligt minska
möjligheterna att ernå en verkligt planmässig ledning av detsamma,
det säger sig självt vid ringaste eftertanke. Utan en sådan mål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
