Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Svensk folkminnesforskning och dess nutidsläge. Av Hilding Celander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 HILDING CELANDER
»Fataburen») men det är påfallande, att dessa insatser i största
utsträckning falla vid sidan av vederbörande forskares egentliga
arbetsfält. Det säger sig självt att frukterna av ett dylikt
vetenskapligt arbete i stort sett stanna vid spridda ansatser.
Vid sidan av den vetenskapliga utforskningen av det folkliga
traditionsarvet ställer sig en annan uppgift, som på sätt och vis
t. o. m. måste sättas framför denna och f. ö. framför det allra
mesta på den nationella kulturforskningens arbetsprogram. Det
är uppgiften att tillvarataga det oersättliga kulturhistoriska
material, som ännu lever kvar i den snart utdöda
allmogetraditionen. I våra grannländer har staten tagit sig an även denna
uppgift på fullt allvar. Statliga forskningsinstitut — under namn
av folkminnessamlingar och liknande — med fast anställda
tjänstemän stå i både Oslo, Köpenhamn och Helsingfors i
folkminnes-forskningens och folkminnessamlandets tjänst och förmedla en
fast organiserad samverkan mellan de ledande vetenskapliga
krafterna och de frivilliga medarbetarna ute i bygderna. För
det svenska Finland har denna uppgift (alltsedan 1887) fyllts av
Svenska litteratursällskapets folkloristiska kommission och arkiv,
som nyligen förlagt sin väsentliga verksamhet till ett
forskningsinstitut vid Åbo Akademi, i anslutning till de där förefintliga
professurerna. Resultaten av dessa olika skandinaviska
folkminnescentralers verksamhet föreligga bl. a. i omfattande
publikationsserier. Den ståtligast anlagda är väl det monumentala
samlingsverket Finlands svenska folkdiktning, varav hittills
utkommit 9 volymer i stort format.
I Sverige har det för insamlingen av våra folkminnen under
senare tid varit något bättre ställt än för den vetenskapliga
bearbetningen därav. Nordiska Museet, som har sin egentliga
uppgift inom utforskningen av vårt folks materiella kultur, har främst
tack vare Edvard Hammarstedts intresse gjort en betydelsefull
insats inom en central sida av vår folkminnesforskning: den som
gäller folkseden i helg och socken. Likaså har även
folkminnesinsamlingen fått draga nytta av det år 1914 upprättade
Landsmålsarkivet vid Uppsala universitet, vars arbete under ledning
av Herman Geijer och Johan Götlind — trots alldeles
otillräckliga resurser — har bedrivits på en mycket bred front. Ett
eget organ fick folkminnesinsamlingen i de sydsvenska
landskapen är 1913 genom den på enskilt initiativ upprättade
Hyltén-Cavallius-stiftelsen vid Lunds universitet, vars verksamhet före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
