Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 12 dec. 1927 - Nedrustning och försvarsledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568 DAGENS FRÅGOR
Vid sidan av all sådan från nedrustningsbeslutet härrörande oreda
har man dock på sistone kunnat skönja ett par ljuspunkter. Den ena
är den försvarsvilja, som alltjämt finnes kvar i landet och som, vad
tiden lider, tycks vilja ta sig allt talrikare och starkare uttryck. Och
denna försvarsvilja är, tvärtemot vad man kanske kunnat förmoda,
icke bunden av politiska partilinjer. Då och då har det från olika
läger börjat höjas röster, som visa att man vaknat till insikt om, vad
det är vi nu gå att göra oss av med. Är det månne så, att man
börjar ana sammanhanget, att man reagerar mot att ha blivit förd
bakom ljuset? De utlovade stora besparingarna ha fort nog hunnit
smälta samman, och om lugnet i världen, i Europa, jå till och med
i Östersjöområdet, är det just nu inte värt att tala. Den gamla
oroshärden Balkan har bevarat sina egenskaper från 1914 och dessförinnan;
ett nytt Balkan ha vi fått tillskapat i vår omedelbara närhet.
Den andra ljuspunkten skymtar inom en trängre ram: den
begynnande förståelsen för, att en mera koncentrerad ledning är nödvändig
inom vår krigsmakt. Ett nog så märkligt uttryck har denna
förståelse fått uti det aktstycke, som för några veckor sedan såg dagen,
förslaget till organisation av den centrala försvars förvallning en.
Den beredning, som för något mer än ett år sedan tillsattes för att
verkställa utredning härutinnan och i vilken ingingo landshövding
Malmroth, generalkrigskommissarien Widell, hrr P. Albin Hansson,
E. A. Gustafsson och kommendör Holmgren (men ingen fackrepresentant
för armén!), har kommit att i betydande grad utvidga området för
sina undersökningar. Detta länder beredningen endast till beröm;
egendomligt är blott, att den, när den fann sig föranlåten att i så hög
grad vidga sitt uppdrag, icke drog den nödvändiga konsekvensen därav
och begärde en förstärkt sammansättning! När de fem
utredningsmännen med nu företrädd kompetens gett sig in på t. ex. en sådan
ömtålig sak som generalstabens inre organisation, kan man i varje
fall inte tala om bristande självförtroende! — Emellertid kom
beredningen till den slutsatsen, att allt ingalunda är bra som det är utan
att ett positivt förslag till ändring måste framläggas. Redan detta
är märkligt och förvånansvärt nog i våra otaliga kommittéers och
beredningars historia; än mera glatt överraskad blir man emellertid när
man läser beredningens sanna ord om de förvaltningsmyndigheter,
vilka länge nog sorgligt betungat vår krigsmakt, »att deras arbetsformer
och verksamhetsområden i väl hög grad kommit att präglas av
kameralt och formellt juridiskt betonade sympatier, under det att de
militärtekniska och allmänt ekonomiska synpunkterna i viss mån trängts
i bakgrunden» (sid. 51 ff.) För att borteliminera dessa och andra
missförhållanden har beredningen, som ovan antytts, funnit e-n utväg
i en starkare koncentration av den militära ledningen. Man har
emellertid, med tydlig hänsyn till såväl statsskick som historisk
utveckling, icke velat slå in på den i några länder beträdda vägen att
skapa en befälhavare för hela den samlade krigsmakten. Att en
sådan anordning icke heller passar för våra förhållanden är nog också
tämligen tydligt. Främmande erfarenheter verka heller icke lockande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
