Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 5 november 1927 - Uppgörelsen i Sydafrikas flaggfråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 499
för den brittiska rikssamhörighetens symbol. Union Jack fick där
åtnöjas med att kallas riksflagga och skulle som sådan hissas å
offentliga byggnader några få dagar på året. I det tredje och definitiva
regeringsförslaget till nationalflagga hade man återgått till huset
Ora-niens färger, under vilka Jan van Riebeck på 1650-talet grundade ett
holländskt nybygge vid Tafelberget. Tre horisontala flaggvåder alltså
— orange, vitt och blått — samt som historisk repetitionskurs i den
vita flaggvådens mitt en liten sköld, upptagande i sina fyra fält Union
Jack, Transvaals gamla »Vierkleur», Oranjefristatens gamla likaledes
fyrfärgade flagga och till sist fyra vita stjärnor på blå botten,
symboliserande de fyra stater — Kapkolonien, Transvaal, Oranjefristaten
och Natal — vilka bilda den nuvarande Sydafrikanska unionen. Att
denna sköld, varigenom åt Union Jack uppläts ej fullt en
sextionde-del av flaggdukens yta, endast markerade en övergående eftergift och
att en »ren» flagga skulle följa, så snart majoritetsförhållandena det
medgåve, förkunnades tydligt nog på många nationalistmöten.
Oppositionen hade en svår ställning. Estetiska hänsyn talade emot
alltför tillkrånglade flaggprojekt, när det gällde att praktiskt
förverkliga dess flaggprogram: en tydligt synbar och hedersam plats åt
Union Jack och tillbörlig heder även åt de gamla historiska
boerre-publikflaggorna. Lättare var det att motivera dess krav på att
na-tionalflaggan ej borde få framgå ur ett med några få rösters övervikt
fattat majoritetsbeslut. Regeringsmajoriteten föreföll emellertid
obeveklig. Dess flaggbill passerade den 2 juni andra läsningen med 69
röster mot 54. I senaten däremot hade general Hertzog ej majoritet.
Där beslöt man sig i stället för en synnerligen brokig flaggduk, en
korsflagga efter nordiskt mönster med samma fyra fält som på
regeringsförslagets sköld och de fyra färgglada fälten åtskilda med ett
vitt kors. House of Assembly förkastade naturligtvis senatsförslaget,
och Hertzog meddelade då, att regeringen ämnade vid höstsessionen
åter framlägga sitt förslag och i nödfall forcera fram det till
antagande medelst gemensam votering i enlighet med författningens
bestämmelser. Dock vidhölls ett året förut givet löfte, att det slutliga
avgörandet skulle förbehållas en folkomröstning. Denna beräknades
komma att hållas i december eller strax på nyåret, och
folkmöteskampanjen för den slutliga kraftmätningen var redan i september i
full gång. Oppositionstalarna sågo i nationalisternas aversion mot
Union Jack ett tecken till ännu ej bortlagd republikansk separatism.
Regeringstalarna svarade med att frånkänna oppositionsmännen
verklig sydafrikansk nationalkänsla. När general Smuts den 30 september
höll flaggmöte i Bloemhof, sprängdes mötet av en hetsig
nationalisthop, som med käppar, buteljer och stenar överföll Smuts’ åhörare
samt slet sönder de exemplar av Union Jack, som funnos i
möteslokalen. Flera kvinnor återvände med blodviten från mötet.
Skandalscenerna i Bloemhof gåvo en försmak av huru kampanjen
veckorna närmast före folkomröstningen kunde väntas gestalta sig.
- Dessa utsikter till allmänt julslagsmål bland Sydafrikas vita
befolkning inför den stora svarta befolkningsmajoriteten verkade skräm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
