Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - En medborgares minnen. Av Bengt Hildebrand - En oförbehållsam dagbok. Av Verner Söderberg - Sir C. E. Callwell: Field Marshal Sir Henry Wilson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484 LITTERATUR
bergs, Johan Spongbergs och W. E. Svedelius’ Uppsala. Med många
anekdoter undfägnar oss förf. Skildringen av tentamen för gubben
Sved är dyrbar. Professorn föll plötsligt i tankar, utstötte då och
då: »Aldén, jå jå... Aldén, jå jå...», steg upp, knackade ur-pipan
mot kakelugnen, sade: »stig in», knackade själv med pipan igen, sade
ånyo: »stig in», o. s. v. I domen under domprosten Törens predikan
hörde Aldén Svedelius’ ryktbara högtänkande: »Nu åbäkar han sig
alldeles för mycket. . . Undrar vad jag kan få till middag i dag ...»
Vackert skildrar Aldén Svedelius’ storhet, som aldrig förkvävdes av
hans originalitet, och sin tacksamhetsskuld till läraren: det var
Svedelius, som inspirerade Aldén till Medborgarens bok. Sigurd Ribbings
filosofiska tentamensskräckvälde kom Aldén, som redan tidigt skrev i
Aftonbladet, att där väcka den storm, som lindrade de odrägliga
examensförhållandena.
Hazelius entusiasmerade Aldén för folklivsforskningen. Aldén
vandrade i Småland för att köpa upp gamla föremål. »Opp, Johannes,
å si ätter så han inte stjäl nået», kunde en käring säga, då han kröp
på vinden. Karakteristiken av honom blev: »den stollete harren, som
köpte gammel dålighet».
Sist i Aldéns bok kommer hans inträde i folkhögskolans tjänst.
Han blev rektor i Södra Vi, gifte sig och började sin gärning som
kommunalman, skriftställare, föreläsare. Vid året 1889 — flyttningen
till Stockholm och begynnelsen av hans egentliga journalistbana —
satte Aldén punkt. Det övriga ansåg han ligga för nära.
Bengt Hildebrand.
EN OFÖRBEHÅLLSAM DAGBOK
Sir C. E. Callivell, Field Marshal Sir Henry Wilson, Bart, G. G.
B., D. S. O. Kis Life and Diaries. With Preface by Marshal
Foch. I—II. London. Gassell and Company. 1927.
Sir Henry Wilson omtalades under världskriget endast sällan i
dagspressen, men var icke desto mindre den brittiska arméns kanske mest
begåvade strateg och vid ett par kritiska tillfällen de avgörande
insatsernas man. Som chef för krigshögskolan i Gamberley 1907—10
hade han betydande andel i utbildningen av den yngre
officersgeneration, som sedan under världskriget fick sitt elddop, alldeles som
samtidigt general Foch såsom chef för Frankrikes École Supérieure de
la Guerre. Av vida större räckvidd blev Wilsons insats från augusti
1910 till krigsutbrottet 1914 som Director of Military Operations i
engelska krigsministeriet. Hela hans verksamhet dessa fyra
krigshotets år var målmedvetet inriktad på att förbereda den brittiska
»expeditionsstyrkans» snabba och effektiva insättande vid de franska
arméernas sida mot Tyskland, när det stora krig utbröte, som han i
likhet med sin intime vän general Foch ansåg oundvikligt. Att
krigsskådeplatsen skulle bli det belgisk-franska gränsområdet,
förutsatte han som ett strategiskt axiom, och under 17 spaningsfärder på
cykel i dessa trakter förvärvade han noggrann terrängkännedom om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
