Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - En märklig Norrlandsbok. Av Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 477
våldsamma utveckling icke betecknar en så absolut gränslinje, sanv
manhanget med det förflutna är vida starkare och förutsättningarna
framförallt i grunden de samma.
Man får först och främst icke de riktiga proportionerna genom
att endast jämföra förr och nu. Om försörjningsmöjligheterna förr
voro knappa och prekära i Norrland, voro de det även i det övriga
Sverige, så länge skörderesultatet på grund av jordbrukets outvecklade
teknik så helt berodde av vädrets gunst och kommunikationsmedlen
ej räckte till att utjämna skördeutfallets växlingar. Man följe till
exempel befolkningssiffrorna i Gustav Sundbärgs »Statistiska historik» i
Emigrationsutredningens betänkande (1913). »Ett gott år innebar ofta
rent av överflöd — för några månader, både för folk och kreatur.
Ett sådant år följdes alltid av ett stort antal giftermål, ökat födelsetal
och även minskad dödlighet. En följd av gynnsamma skördar kunde
giva hela bygden en prägel av allmänt välstånd, som visserligen vilade
på en mycket gungande grund. En svag skörd betydde regelbundet
stora umbäranden, understundom svält och hungersnöd». Det var
alltså tidigare söderut som i Norrland, och även den senare
lyftningen i levnadsvillkor är en allmän företeelse. Måhända vill man
invända, att ställningen var särskilt prekär i Norrland, emedan
spannmålsförsörjningen där var knappare. Det är riktigt, men detta
möt-vägdes utom i de extremaste fallen av att Norrlands väldiga
naturmarker erbjödo förmåner av annan art, vilkas exploatering ofta
utgjorde bebyggelsens verkliga uppgift, medan spannmålsodlingen i samma
mån blott var ett hjälpmedel att möjliggöra vistelsen i
naturmarkernas närhet.
Norrland har alltid varit ett exportens land — vilket naturligtvis
ej undgått Nordström (s. 118), även om han ej dragit konsekvenserna
därav — och detta har från äldsta tid givit dess historia och
befolkning dess särprägel. Därför ha också de stora kustsocknarna och
andra bygder, som förmedlat denna export, framträtt vida mer än
många folkrikare och bördigare trakter såsom en inom sig sluten
hushållning, och det relativa välstånd, som denna export skänkt, har
alltid varit en god jordmån för en egenartad norrländsk självkänsla.
Men allt detta har haft sin grund i de stora, folktomma naturvidder,
man haft att exploatera, och det är dessas överskott över
hemmabehovet, som gjort livsvillkoren förhållandevis så goda som de varit.
Redan naturviddernas storlek är emellertid ett vittnesbörd om att
överskottet kommit mera på grund av markernas vidd än på grund
av deras särskilda kvalitativa företräden. Men det har alltid funnits
gott om dem, som på en gång bergtagits av naturrikedomarnas
skenbara outtömlighet och i överflödet på obebyggd mark sett en svaghet
i stället för en styrka. Norrlands ekonomiska historia har att visa
upp ett långt galleri av män, som dårats av tanken att »ge liv» åt
slumrande rikedomar men betalt sin dröm med ekonomisk ruin.
1800-talets speciella bidrag till denna säregna historia är den stora
avvittringen, då man delade ut den norrländska moränvidden till odling,
som om den varit en nordamerikansk prärie. Att tilltaget sedan —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
