Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 1 oktober 1927 - Det nya brittiska imperiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 437
bidrag voro avsevärda, över 1/7 av vad hela imperiet lyckats
uppbringa.
Även vid fredskonferensen spelade dominierepresentanterna en viss
roll. Den principen hade länge varit erkänd, att engelska regeringen
ej utan vidare borde ingå fördrag, där hela imperiet var vitalt
intresserat. Man beslöt nu att vid 1918 års konferens följa ett par
prejudikat från 1912 och 1914, varigenom de viktigaste av Englands
dotterstater fingo särskild representation och ofta voro företrädda i
konferensens subkommittéer. De åtnjöto alltså faktiskt dubbel
representation vid konferensen; den självständiga representationen var
dock mest en honnörssak, eftersom alla viktigare frågor ju som
bekant avgjordes i fyramannarådet, på vilket dotterstaterna endast kunde
inverka genom Englands representant Lloyd George. Alla
fredsfördragen undertecknades för Brittiska riket av de olika delarnas
representanter. I garantifördraget med Frankrike av den 28 juni 1919,
som undertecknades för engelske konungen av Lloyd George och
Balfour, intogs en klausul om att det icke skulle gälla för någon
Dominion vitan ratifikation av dennas parlament.
Av betydelse för imperiepolitiken blev även Nationernas Förbund.
Englands Dominions och Indien ingå där som självständiga stater
med egen representation i förbundsförsamlingen, de kunna väljas till
medlemmar i rådet, trots att England har permanent rådsplats, och
de ha i stor utsträckning mottagit mandat, för vilka de äro direkt
ansvariga inför N. F. Canada fick 1927 en rådsplats.
Under åren närmast efter kriget fick det brittiska riket en ny
Dominion. Genom »the Irish Agreement» av den 6 december 1922
tillerkändes Irland utom Ulster (d. v. s. Southern Ireland) »samma
konstitutionella ställning i den gemenskap av nationer, som kallas
det brittiska imperiet, som Dominion of Canada, Commonwealth of
Australia, Dominion of New Zealand och Union of South Africa»»,
med andra ord dominionställning. Irland är även för sig medlem
av N. F. Dess förhållande till Englands parlament och regering har
förklarats vara det samma som Canadas.
Imperiekonferenser höllos ånyo 1921 och 1923. Den förra var av
mindre betydelse. Den senare, på vilken centralfiguren var general
Smuts, Sydafrikas premierminister, beslöt bl. a., att imperiet vid
traktatslut skulle representeras av en delegation, omfattande
representanter även för Dominions och Indien, varjämte varje självstyrande
dotterstat fick rätt att på egen hand avsluta fördrag i frågor, som
uteslutande rörde den själv, förutsatt att dess delegaters fullmakter
kontrasignerats av engelske utrikesministern. I försvarsfrågan
bestämdes endast, att varje parlament hade sin frihet att träffa vilka
åtgärder det ville.
Den hittills ojämförligt viktigaste imperiekonferensen var den, som
hölls på hösten 1926. Dess förhandlingar ha utförligt refererats i
denna tidskrift (årg. 1926, sid. 491 ff., 582 ff.); en kort översikt av
resultaten torde dock här böra lämnas. I fråga om handeln fattade
man endast några resolutioner till förmån för ökad upplysning och
32. Svensk Tidskrift 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
