Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 1 oktober 1927 - Frankrike och Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434 DAGENS FRÅGOR
mot Rysslands franska kreditorer, vilka under sommaren 1924
konsulterats av Herriots ministär, och därvid enhälligt avstyrkt ett
erkännande som icke föregåtts av en uttrycklig förklaring från ryskt
håll, innebärande de gamla skuldförbindelsernas ovillkorliga
erkännande.
Härav blev intet, men genom vad som förekommit hade franska
regeringen i varje fall moraliskt bundit sig att driva fram denna sak
med all upptänklig energi. Men samtidigt hade den skrupelfria
Moskvaregeringen fått ett gott diplomatiskt vapen i händerna. Vägen att
splittra den franska opinionen låg nu öppen och klar. Det dröjde
ej heller länge förrän Tjitjerin bestod sig gesten att i en not till
franska regeringen förklara Ryssland berett till underhandlingar om
saken. Mera behövdes ej heller för att stimulera
obligationsinnehavarnas bedrägliga förhoppningar. Spekulationen i ryska papper
blev åter livlig.
Under de tre år som sedan dess förflutit ha sovjetambassadörerna
i Paris — Krassin och hans efterträdare Rakovskij — jämte Litvinov
i Moskva spelat sitt spel icke utan skicklighet och framgång. Den
enkla ekonomiska och politiska sanningen är naturligtvis den att
Ryssland knappast kan och säkert icke vill förränta sin förkrigsskuld.
Dess syfte har hela tiden endast varit nya krediter. För dessa var
man emellertid beredd att betala en ringa annuitet till
obligationsinnehavarna. På centralkommitténs sammanträden i Moskva
motiverades detta med cynisk uppriktighet på följande sätt: Det hela
innebär ju ändå ej annat än att vi betala en något högre ränta på de
nya pengar vi få! Från rysk sida framlade man slutligen ett anbud,
som gick ut på erläggande av en genomsnittsannuitet av 60 millioner
guldfrancs (motsvarande ungefär en tiondel av de ursprungliga
räntebeloppen) under sextiotvå år. Förutsättningen var emellertid givetvis
nya och ansenliga krediter.
Under skyddet av dessa föga uppriktiga förhandlingar ha emellertid
sovjetambassadörerna i Frankrike — framför allt Rakovskij — fått
god tid att ägna sig åt vad som ur rent politisk synpunkt varit deras
huvuduppgift, nämligen befästandet av det ryska inflytandet hos
Frankrikes arbetarklass. Men när denna mot det franska samhällets
grundvalar riktade verksamhet framkallade betänkligheter, hade man alltid
till hands hänvisningar till de stackars ryska kreditorerna, vilkas
hopp om en ringa ersättning för sina förluster saboterades av de
franska regeringar som vägrade Ryssland dess nya krediter.
Ett spel av denna art kan emellertid icke fortsättas hur långt som
helst. Efter Englands brytning med Moskva i maj i år har
sovjetregeringens finansiella läge blivit förtvivlat. Man har också i
Frankrike allt mera allmänt börjat genomskåda ihåligheten i de från ryskt
och radikalt håll väckta förhoppningarna. Den brutala sanningen
om den oåterkalleliga förlusten av de många franska guldmilliarderna
i Ryssland började bli insedd. Därmed bortföll också ur fransk
borgerlig synpunkt varje anledning att längre tolerera den av
Rysslands officiella organ bedrivna propagandan i Frankrike. När så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
