Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 1 oktober 1927 - Irlands parlamentariska vedermödor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 431
De Valera och miss McSwiney ställdes därmed inför alternativet att
antingen lämna den valpolitiska arenan eller acceptera den monarkiska
författningen. Den ihjälhungrade Cork-borgmästarens fanatiska syster
förblev orubblig i sin republikanism. De Valeras grupp däremot
överraskade regeringen med en helomvändning i edsfrågan. Den
utsände en förklaring om att eden vore en tom och till intet
förbindande formalitet, gick därpå eden och intog sina platser på
oppositionsbänkarna i Dail Eireann. Regeringen troddes därmed vara bragt
i minoritet, och arbetarpartiets ledare, Tom Johnson, skyndade sig
att framlägga ett förslag till misstroendevotum. Den nu plötsligt så
starkt i numerär ökade oppositionen räknade med bestämdhet på
att rösta kull ministären, varpå Tom Johnson skulle intaga Cosgraves
plats med kapten Redmond som utrikesminister; De Valera-gruppen
åtog sig att trygga den tillämnade kalitionsministärens
parlamentariska majoritet. I det avgörande röstningsögonblicket uteblev
emellertid, av motvilja mot alliansen med De Valera, John Jinks, en av de
menige i kapten Redmonds lilla kompani. Voteringen utföll därför
med 71 röster mot 71, och talmannens till Cosgraves förmån avgivna
utslagsröst fällde förslaget till misstroendevotum. John Jinks hade
räddat landet från en av De Valera beroende regering, men å andra
sidan var talmannens utslagsröst en för smal planka för att i
längden kunna göra tjänst som regeringsunderlag.
Cosgrave sökte nu en rätt besynnerlig nödfallsutväg ur
återvändsgränden. Två fyllnadsval förestodo i Dublin; Gosgrave meddelade,
att om regeringen ej segrade i bägge, så skulle han ofördröjligen
inkalla Dail Eireann, efter allt att döma för att avgå. Vann däremot
regeringen en dubbelseger, så finge kampen återupptagas vid
höstsessionens början den 11 oktober. För denna eventualitet väntade man
sig parlamentsupplösning och nyval fram i november. Regeringen
vann sin dubbelseger, och röstsiffrorna uppmuntrade Gosgrave till
att genast skrida till nyval. De Valera hade ju köpt Amerikabiljett
för att tigga hop ny valfond i Staterna och borde tvingas ut i
valstrid utan de rikliga penningmedel, som i juni satt honom i stånd
att i hela landets tidningar som betalda annonser införa sina
valupprop. Säkra tecken tydde på, att missnöje rådde inom National
League och arbetarpartiet över partiledarnas allians med bråkmakaren
De Valera. Synbarligen önskade folkets flertal arbetsro och ej nya
författningsstrider; detta politiska lugn trodde sig regeringen kunna
nu erbjuda, om den bara vid nyvalen finge en säker tvåsiffrig
majoritet.
Än en gång skulle emellertid Cosgraves beräkningar slå fel. Under
den korta, men häftiga valkampanjen lade han huvudvikten på att
utmåla De Valeras anhängare som menedare, vilka öppet förklarade
en högtidlig ed vara en tom formalitet och därför ej förtjänade
någon tilltro. Denna taktik skulle kanske fått avsedd verkan, om de
katolska biskoparna kunnat förmå sig att eftertryckligt brännmärka
edsavläggarnas frivola förklaring, men då biskoparna tego, bet det
moraliska argumentet ej på de katolska småbönderna. I stället lyss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
