Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Internationell arbetarepolitik. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420 LITTERATUR
terar mot deras handlingssätt i vardagslag, har tydligen varit en gärna
absorberad näring för författaren under hans andliga uppväxttid. Huru
idealens förverkligande utfallit, skall här ej granskas. Man får i
arbetet en god inblick i de idéer, som behärska en av samtidens
livskraftigaste och aktivaste rörelser. De »moderna» principerna för
sociallagstiftning, som utlovas i arbetets titel, äro måhända något mera
ekonomiskt orienterade än vad man ur detta arbete kan utläsa, och
för att lämna full behållning åt läsaren måste dessa »moderna
principer» kompletteras med åtskilliga för författaren fullständigt
främmande synpunkter. Författaren är emellertid genom sin ställning och
verksamhet grundligt inne i det internationella arbetet och berättar
mycket av intresse även, om arbetssättet och arbetsformerna varåt
bokens sista tredjedel är ägnad.
Men all kritik fattas. Det fastställda programmet är författarens
bibel, och varje ansats till självständigt tänkande betraktas av
författaren med uppenbar motvilja. Till ritualen hör de hätska
utgjutel-serna om den svenska staten och dess sociala lagstiftning (s. 101).
Borgerliga rättssynpunkter betraktas med tydlig ovilja. Ej ens när
författaren refererar ett för svensk åskådning så främmande förslag
som att vid åtal mot arbetsgivare åklagarens nakna påstående i visst
fall bör gälla som full bevisning (s. 126) märkes något försök till kritik.
Jag vet ej, om författaren bekläder någon särskild post som
advo-catus diaboli i partiet; det förefaller nästan så, när det gäller det
ekonomiska livets vitalaste frågor, exempelvis om arbetstiden. Det
kan ju ingalunda fastslås såsom något på förhand givet, att just
8-timmarsdagen bäst motsvarar arbetarnas eget intresse. En kortare
arbetstid garanterar dem mera vila på bekostnad av arbetsförtjänsten,
en längre arbetstid mera arbetsförtjänst på bekostnad av vilan. Tanken
att arbetstiden kan förkortas efter behag med samma totala arbetslön
strider mot all insikt om arbetets ekonomi. Alla yrken kräva
säkerligen ej heller samma begränsning av arbetstiden. Här öppnar sig
tydligen ett vidsträckt fält för empiriska undersökningar. Men de måste
utföras med helt annan blick för produktionens ekonomiska betingelser
än vad föreliggande arbete röjer. Att arbetarna själva i något yrke
— det finns ju föga ansträngande yrken, såsom vakter,
järnvägskonduktörer m. m. — skulle vilja arbeta längre mot högre lön, är en
tanke, som författaren indignerat avvisar. Man måste dock förr eller
senare på alla håll komma därhän, att ett övervägande härav anses
berättigat, eventuellt kanske gagneligt, och ej blott nedklubbas såsom
något slags högförräderi. Nu betraktas av oräkneliga människor —
likasom i föreliggande arbete — varje dylikt resonemang såsom reaktionärt
kort och gott. Huruvida den sociala lagstiftningen i längden befordras
av denna trons lydnad, må betvivlas. Kanhända utvecklingen gömmer
värre faror än den städse till skräck och varnagal hudflängda
»reaktionen».
Curt Rohtlieb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
