Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Statens självbegränsning. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATENS SJÄLVBEGRÄNSNING 385
organ som Rom ägde, så blir horoskopet för oss mycket mindre
fördelaktigt än det kunde vara för Rom.
Så vitt jag förstår, måste alltså staten i många hänseenden
begränsa eller låta begränsa sin maktfullkomlighet, men icke
gent emot de lokala bildningarna utan gent emot de universella.
Å andra sidan kan jag av fullaste hjärta instämma med Stig
Bendixon i fråga om det ödesdigra i att större
samhällsbildningar söka smälta alla medborgare i en form. »Folkens
själv-bestämmelserätt» är en chimär lika mycket som de suveräna
kommunerna, ty grupper av människor med olika språk, religion,
ideal och härstamning äro nu en gång genom årtusendens
utveckling insprängda i varandra och kunna ej plockas i sär i var
sina fållor utan en politisk rekonstruktion, vars våldsamhet
skulle ha mycket få om ens några tidigare motstycken. Också
om — för att välja ett exempel bland hundra — Palestina kunde
rymma två millioner judar, medan det för närvarande icke lär
innesluta mer än 160,000, så skulle på sin höjd en sjundedel av
världens judar kunna finna plats där, medan där hittills icke
beretts plats för mycket mer än ungefär en procent av dem.
De övriga sex sjundedelarna skulle t. o. m. efter en sådan väldig
ökning i överflyttningen av judar till Palestina bli tvungna att
söka fmna sig till rätta bland alla möjliga andra folk, och dessa
andra folk finge å sin sida fortfarande söka i någon mån dämpa
sin föreställning om den egna folkindividualitetens allena
saliggörande kraft. Eller, för att uttrycka saken positivt: fortfarande
måste både judar och icke judar lära sig att samverka med
människor av olika prägel, även om de sinsemellan äro varandra
antipatiska, till att bygga upp ett gemensamt samhälle; de måste
förstå att i min Faders hus äro många boningar. Tyskar,
polacker och judar, tyskar och danskar, slovaker, tyskar och
tjecker, flamländare och valloner, svenskar och finnar, alla slags
Balkanfolk måste finna en modus vivendi inom samma
statsgränser, om ej kaos skall bli följden. Människorna måste lära
sig förstå att statlig samhörighet ej kräver att alla medborgare
i staten ha raka eller krokiga näsor, ljust eller mörkt hår,
lång-eller kortskallighet, ej ens samma språk eller ens samma ideal.
Det måste vara plats: inom staten för alla strävanden som icke
bringa statens egen existens i fara, ovanför staten för alla
uppgifter som kräva samhörighet mellan många staters medborgare,
och på tvären mot staten för alla andliga och materiella intressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
