Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Statens självbegränsning. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATENS SJÄLVBEGRÄNSNING 377
kommen Stig Bendixons bok Kommunernas historia, en
översikt av den folkliga självstyrelsens öden (Sthlm.,
Fritzes bokförlag i distr. 1926; 505 sid.; 6 kr.) Att den är ensidig
är det minsta man kan säga, och om den ej hade andra fel vore
den nästan felfri. Nu är det svårt att gå så långt, men redan att
läsa en författare som till den grad frigjort sig från tingens hjul,
som i likhet med Ahasverus hos Fröding med etsande skärpa
vågar säga: »världsförloppet vecklar ut sig galet», är en vinning.
Just hans fientliga frigjordhet från vad nästan alla hans kolleger
ta för givet gör boken till en nyttig utgångspunkt för
självprövning hos varje historiker som är värd sitt salt.
Stig Bendixons bok bygger på vidsträckta och ofta
okonventionella litteraturstudier, och den 20 sidor långa
litteraturförteckningen är ingen tom dekoration. Det är också oförnekligt
att en läsning av boken öppnar ögonen för många och viktiga
fakta och synpunkter, som lysa med sin frånvaro i den vanliga
historiska litteraturen, icke minst i fråga om vårt eget lands
historia; och den konvulsiviska våldsamhet varmed de stundom
framträda utgör en nyttig påminnelse om deras ensidighet,
samtidigt med att de äro ägnade att väcka den sympati som alltid
följer den osjälviska brinnande övertygelsen. Som läsebok för
folkskolan lämpar sig »Kommunernas historia» visserligen icke.
Men den är en nyttig lektyr för unga och gamla, som under
en tioårig historieundervisning fått sig intrumfad just den sida
av historien som Stig Bendixon förbigår eller misshandlar. Det
kunde icke vara annat än nyttigt för en historiskt intresserad
gymnasist eller ung student att ta för sig något av kapitlen i
boken, t. ex. det som handlar om »det svenska statslivets
modernisering», och konfrontera det med behandlingen av samma
ämne i vanliga historiska arbeten.
Emellertid är det alls icke avsikten med dessa sidor att inlåta
sig på en anmälan eller granskning av boken, ty som dess
författare själv säger är den ett slags världshistoria och dessutom
en världshistoria av så egendomlig typ, att den svårligen kan
prövas i korthet.1 Syftet är i stället att pröva det problem som
ligger i bokens övertitel, kanske enklast omkastat så, att det
gäller betydelsen av staten som den allt överskuggande
samhällsbildningen.
1 En värdefull fastän kortfattad granskning föreligger i Historisk tidskrifts
andra häfte för i år, sid, 192 ff., av T(om) S(öderber)g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
