Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - Vårens världshistoria. Av Bror Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 353
kerna även till italikerna. Kolmodin anför ett slående exempel, som
visar oss, i vilket stort beroende de klassiska folken — naturligtvis
på ett mycket tidigt stadium — stått till hettiterna, och som här må
anföras, då det sträcker sig även till oss. Betrakta vi stjärnhimlen,
så finna vi, att den stjärnbild, som vi kalla Pegasus — equus, häst,
sade romarna — har bra liten likhet med en sådan. Namnet beror
på ett hettitiskt översättningsfel. Babylonierna betecknade
Pegasus-kvadraten med namnet iku, åkerstycket, men såsom framgår av en
stjärnlista från Bogasköj har en tanklös hettitisk översättare däri sett
ett e-ku-(as), lat. equus och »hans misstag har sedan som
Miinchhau-sens fläskbit gått vidare via antikens och medeltidens himmelskartor
fram till det nutida». Särskilt förtjänar det bildmaterial, varmed
Kolmodin illustrerat ifrågavarande kapitel, en eloge; det torde vara
nytt för de flesta läsare. Större delen av det i Bogasköj utgrävda
materialet tillhör Konstantinopels museum, där Kolmodin haft den
oskattbara förmånen att se dessa intressanta föremål i original.
Att göra historiska jämförelser kan vara farligt, och metoden har
icke alltid använts med urskiljning. I rätta händer är den emellertid
ett utmärkt pedagogiskt hjälpmedel, och man måste erkänna, att
Kolmodin gjort många situationer livfullare genom sina ymnigt
kringströdda paralleller. När en svensk läsare på tal om Hammurabis
brev erinras att tänka på Gustav Vasas kungabrev, får han en livligare
föreställning om denne orientaliske kraftkonung, vars tid liksom
Gustav Vasas räckte till även för livets alldagligaste ting, från
fårklippning och resterande skatter till kanalbyggnader och fälttåg. En
uppfattning av den katastrof, som 1232 f. Kr. gick ut över Assyrien, får man
genom dennas sammanställning med Tysklands sammanbrott 1918.
Sådana jämförelser få emellertid icke gälla för mer än de äro, ty i
historien upprepas intet som det varit: här har det levnadströtta
»intet nytt under solen» ingen absolut giltighet.
Rör man sig i Orientens historia med väldiga landområden och
stora massor, kommer man med Greklands historia in på små tal
och begränsade ytor, vilka icke stå i något rimligt förhållande till
den insats, det grekiska folket gjort i den allmänna kulturutvecklingen.
Vad som brustit i rikedom och makt, har här ersatts av
personlig kraft och snille. Boethius, som i detta band haft att skildra
det förhistoriska Grekland, har givit en framställning, där man
beundrar den glänsande stilen och den livlighet, med vilken förf.
assimilerat det allra nyaste kunskapstoffet. Färgrikedomen i beskrivningarna
på ett par knappa rader av ett landskap eller av arkeologiskt material
röjer, att framställningen är byggd på autopsi. Det ligger intet bokdamm
över dessa sidor.
Förlaget har bestått verket en utstyrsel, som väl harmonierar med
dess inre egenskaper. Det använda formatet är i mitt tycke att
föredraga framför de tunga och obekväma folianter, i vilka större
historiska verk pläga inrymmas. Det kan emellertid ifrågasättas, om det
icke varit riktigare att normalisera stavningen av de orientaliska
namnen; nu möta sådana former som Chatti och Hatti, Karkemisch och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
