Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - Vårens världshistoria. Av Bror Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 351
hetsbilden, i vilka egenskaper riksarkivarien Almquist förträffligt
sammanfattat vad man har rätt att fordra av en världshistoria, bör den
framförallt bedömas. Och ur den synpunkten förtjäna de tre
författare -— Pehr Lugn, Johannes Kolmodin och Axel Boethius — som
medverkat i det nu utkomna första bandet, det högsta betyg.
Vad förutsättningarna beträffar för ett verk av detta slag, som här
så lovande begynts, konstaterar man lätt, att de för endast ett
tiotal år sedan på väsentliga punkter saknades. Ofantligt är det
material som de senaste intensiva utgrävningarna bragt i dagen: hela
arkiv ha framgrävts i Orientens ruinstäder, utan vilka österlandets
politiska och kulturella historia icke skulle ha kunnat skrivas såsom
nu är möjligt. Vem skulle för endast fem år sedan ha kunnat skriva
en så fyllig och sammanhängande skildring av hettiterna, som
Kolmodin här gjort och som för övrigt saknar motstycke på svenskt
språk, utan statsarkivets handlingar från Bogasköj? Beträffande detta
folk svika oss de grekiska och romerska historieskrivarna, enär det
var utplånat, innan ännu någon grekisk eller romersk historieskrivning
existerade. Utgrävningarna under Sir Arthur Evans på Kreta ha
gjort det möjligt för Boethius att på ett mönstergillt sätt skildra
kungapalatsen på ön och den minoiska kulturen, så kallad efter den
grekiska sagans kretensiske sjökonung Minos. På samma sätt har
Lugn för sin framställning av Egyptens historia kunnat tillgodogöra
och, liksom de övriga, också i största möjliga utsträckning
tillgodogjort sig det på sistone ofantligt ökade källmaterialet.
Litteraturförteckningarna visa, att samtliga bemödat sig om att komma över och
inarbeta den allra nyaste litteraturen. Klios barn åldras fort — det
framgår av ovan angivna förutsättningar — men detta är åtminstone
nytt, då det sättes i läsarens händer. Det sagda utgör endast en
antydan om den stora ökning av källmaterial och bearbetningar, som
för detta band kommer ifråga, och som nödvändiggör en uppdelning
på flera händer; vad som därigenom möjligen kan gå förlorat i
enhetlighet, ersattes av större vederhäftighet och åskådlighet.
Titeln Världshistorien, skildrad i dess kulturhistoriska
sammanhang, anger tydligt verkets plan. Metoden saknar icke sina faror, ty
det ligger svindlande nära att förfalla till samlande av kuriositeter
och allehanda glänsande kram, som kan skymma det väsentliga i det
historiska skeendet. Frånsett att den valda metoden för många av
de här ifrågakommande partierna — detta gäller väl icke minst det
förhistoriska Grekland — är det enda möjliga behandlingssättet, så
kan historien, så skildrad, avvinnas ett långt allmännare intresse, än
om man hölle sig inom den politiska historiens gränser. För en
sådan historisk skildring förlora dynastiska schema och vanliga
periodindelningar sitt mesta berättigande; bibehållas de, så sker det av
praktiska skäl, utan att därmed några anspråk på deras absoluta
giltighet resas. Almquist har i inledningen med några väl valda
exempel åskådliggjort det relativa i varje periodindelning, om vilket en
läsare kan behöva bli erinrad, då det gäller Orientens fornhistoria
med dess svindlande tidrymder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
