Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Greker och politik. Av Natan Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 NATAN SVENSSON
roande sida av saken äro de i de våldsammaste färger utstyrda
plakat och bilder, som spikas upp överallt och som framställa
den käre partihövdingen eller hans förhatlige motståndare i de
naivaste och löjligaste situationer. En reproduktion av en dylik
valaffisch pryder denna lilla uppsats, och jag har valt ut den
läckraste, jag sett: Venizelos som Herkules. Han har besegrat
rojalisternas vederstyggliga hydra, och Athena, fet och frodig
och tafatt håller lagerkransen beredd att sättas på hans
flintskalliga hjässa. I bakgrunden går venizelismens randiga
morgonsol upp bakom Akropolis. Bilden är ett gott exempel på ny
nationell grekisk konst.
I fjol höll man på att övertala den gamle Venizelos att
återvända hem från sin landsflykt i Paris, och där sattes upp stora
plakat, visande honom i ulster och randig halsduk på ett
ångbåtsdäck, mild och snäll i ansiktet som en jultomte. Under
stod: ERXETAI — han kommer! Det var det finaste med hela
plakatet, ty devisen var ärligen knyckt från rojalisterna. När
kung Konstantin kom igen, drog nämligen hela Athen omkring
på gatorna och skrek detta ERXETAI! i god marsch-takt. Så
kom den stora dagen, då valet ägde rum. Det gick i det hela
ganska lugnt till. Dagen därpå — långt innan
röstsammanräkningen var avslutad — förkunnade ett rojalistiskt blad i Athen,
att de kungligt sinnade hade segrat. Min vän i Delfi-museet
grät bittra tårar, när han läste det. Men följande dag kom hans
tidning och meddelade, ätt venizelisterna vunnit. Då bjöd gubben
mig på stor vinfest på en krog. I själva verket hade de rent
demokratiska partierna fått de flesta rösterna!
Men i Athen sitter regeringen, tämligen oberörd av hur Jannis
eller Georgios uppe i en liten bergsby lägga sina röster. Trots
all demokratism, som man skyltar med, så är Grekland nu en
gång en typisk militärstat i all sin prydno. Landets herre är
den, som har trupperna i sin hand. Han till- och avsätter i
sista hand ministrar och ämbetsmän, och hans påbud äro lag
med all den helgd dylika här kunna äga. Till dess en vacker
dag det hela synes athenarna ha gått för långt eller ha varat
för länge eller till dess någon av hans rivaler vuxit honom
över huvudet. Då dalar hans en gång så strålande stjärna
ohjälpligt ned från politikens osäkra firmament och dör bort
i glömskans natt som en vanlig, slocknad meteorsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
