Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Vatikanen och Kina - Italienska Balkandrömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308 DAGENS FRÅGOR
fentliggjort i Gatholic Bulletin i Peking den 5 juni 1926, betonade
yttermera samma synpunkter och gav därtill i de mest auktoritativa
ordalag uttryck åt kyrkans avsikt att för framtiden liksom hitintills
iakttaga absolut opartiskhet i de politiska stridigheterna, vare sig
dessa gällde européer och kineser eller kineserna inbördes.
Det dröjde icke länge förrän det visade sig att kurian tog den
nya politiken på fullt allvar och ej ett ögonblick tvekade inför dess
konsekvenser. På hösten 1926 voro sex kinesiska biskopsstift i
saknad av ordinarie innehavare, och på förslag av den apostoliske
le-gaten i Kina monsignore Constantin! blevo samtliga dessa besatta
med infödda kineser. Ej nog med detta; de utsedda
biskopskandidaterna sändes samtliga till Rom, där de den 28 oktober under
högtidliga ceremonier i Peterskyrkan av påven personligen invigdes till
sina ämbeten. Efter invigningen, vilken genom sin specifika karaktär
måste ha varit ägnad att efterlämna ett outplånligt intryck hos de
nykonsakrerade, bereddes dem tillfälle till en pilgrimsfärd till en del
heliga orter, bl. a. till Lourdes, varvid överallt visades dem den
uppmärksamhet och vördnad som tillkommer kyrkans överherdar. För
att yttermera betona fastheten i deras ställning hade träffats den
anordningen att samtliga i sina stift erhållit vikarier av europeisk
härkomst, vilka emellertid av den apostoliske legaten fått anvisning att
endast fungera rent interimistiskt och uppskjuta avgörandet av alla
kyrkliga och administrativa ärenden av större vikt till de ordinarie
stiftschefernas ankomst. Kurian har därmed velat på ett påtagligt
och för alla märkbart sätt betona, att den efter moget övervägande
bestämt sig för att lägga den katolska kyrkans framtid i Kina i
kinesernas egna händer. Artikelförfattaren i Fortnightly Review
betecknar denna åtgärd som rent revolutionerande. Den utgör enligt
hans uppfattning ett klart och tydligt tecken på att kurian, denna i
frågor rörande Kinas inre förhållanden kanske bäst underrättade
organisation i världen, anser att den vita rasen icke längre förmår
upprätthålla sin prestige i Asien. Konsekvensen av de nu vidtagna
åtgärderna synes vara den att Kina ej längre i första hand kan
betraktas som missionsområde utan som en kyrkoprovins, där det
europeiska inflytandet successive måste komma att avlösas av det
nationella. Kanske kan det tänkas, att Europa inom en icke alltför långt
avlägsen framtid får bevittna, att en kinesisk biskop begåvas med
den röda hatten och gör sitt inträde i kardinalkollegiet, på samma
sätt som Kinas representant redan tagit plats i Nationernas förbunds
råd. Under alla omständigheter gäller det om den katolska
missionspolitikens utveckling vad som som redan tidigare i denna tidskrift
yttrats om Kinas nya allmänpolitiska läge: den betecknar utan fråga
en världspolitisk helomvändning.
Den italienska utrikespolitiken kunde under de första
åren av fascistregimen i motsats till inrikespolitiken
icke bjuda på några uppseendeväckande nydaningar. Då och då
inträffade visserligen några skrämskott, varav världen tog sig anled-
Italienska
Balkandrömmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
