Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Modern religionspsykologi. Av Kristofer Benzow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 LITTERATUR
några av de vanligaste argumenten mot omvändelsens religiösa typ.
Här som alltid har han både kloka och träffande saker att säga.
Det ligger över hans skildring ett flärdfritt rakt på sak, som minner
om den danska framställningskonstens bästa traditioner. Utredningen
går emellertid sällan på djupet med frågorna utan rör sig mestadels
inom den psykologiska allmänningen. Såsom populär orientering —
och något annat vill den väl icke ge sig ut för — har den
emellertid helt visst en mission att fylla, inte minst hos präster och lärare.
Genom sin sunda blick för barndoms- och ungdomsreligiositetens
psykologiska betingelser borde den kunna bidra att skingra åtskilliga
fördomar på detta område.
Av helt annan tyngd och vetenskaplig halt är Tor Andras ovan
anförda arbete: Mystikens psykologi. Och det är ett nöje att
konstatera, att vi här fått vårt hittills utan jämförelse mest vägande
religionspsykologiska originalverk på svenskt språk, ett arbete som
värdigt står vid sidan av det yppersta religionspsykologisk forskning
åstadkommit.
Ingen, som sysslat med det moderna livets religiösa företeelser,
har kunnat undgå att lägga märke till det stora intresse för de s. k.
mystiska inslagen i religionens värld, som utmärker vår tid. Det är
i detta läge ej underligt, att man även inom vetenskapen med
förkärlek riktat sina strålkastare mot detta gebit. Tyvärr kan man
knappast säga, att den ytterst livliga diskussionen om mystikens
förutsättningar och väsensart avsatt några bestämda eller allmänt
erkända resultat. Den generalmönstring med de olika teorierna om
mystik, varmed Andrse inleder sitt arbete, ger en god inblick i detta
läge. Mot denna bakgrund sätter hans egen undersökning in.
Andra3 konstaterar därvid, att dissonansen i fråga om uppfattningen
av mystikens andliga typ dock ej är så hopplös som den först kan
se ut. Alla äro ense om att mystiken är den religiösa innerlighetens,
inåtvändhetens fromhetsart. Men han är också på det klara med
att denna avgränsning av mystiken som religiös företeelse icke är
tillräcklig, ty all religion är ju i någon mån innerlighet, inåtvändhet.
Här måste alltså dragas skarpare gränser. Liksom i andra former av
mänskligt andeliv gives det i religionen två grundtendenser: den
inåt-riktade och den utåtriktade. Förhållandet mellan dessa kan nu gestalta
sig så, att introversionen har en direkt, medveten och avsiktlig
förbindelse med den extravertiva tendensen: den fromme vänder sig inåt
till den gudomliga livskällan i själen för att få kraft att lösa de
uppgifter livet ger honom. Men det kan också hända, att denna
medvetna förbindelse mellan upplevelse och uppgift saknas. Då
uppstår en fromhetstyp, där tyngdpunkten förskjutits från religionens
praktiska syften till den inre upplevelsen som sådan. Och det är
denna Andree vill kalla mystik. »Mystisk är alltså fromheten i
den mån huvudvikten lägges vid den inre religiösa
upplevelsen, vid religionen som själens erfarenhet. Mystik är
obetingad religiös introversion».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
