Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Rättsreception och folklig rättsvård. Av Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främmande högskolor men aldrig blivit i svensk lag satt. När
bönderna då vädjade till sin domstol, tvekade den ej trots
kollegiets höga auktoritet att hänvisa inkräktaren till att »förlika sig
med jordägaren», d. v. s. köpa fallet före dess exploatering.
Och ett annat exempel. I Värmlands nordligaste Älvdal lågo
väldiga skogshemman, som slagit under sig de kringliggande
skogarna vitt och brett; rekordet nåddes av det nordligaste,
Höljes, vars ursprungliga ägovälde överspände mer än 64,000
hektar. I dessa skogstrakter slogo sig under 1600-talets förra
hälft finnar »efter landshövdingens sedlar» ned »såsom å krono»,
men bönderna vädjade till Älvdals häradsrätt, och denna skydde
ej att utan hänsyn till landshövdingens tillståndsbrev ålägga
nybyggarna att »förlika sig med jordäganden om bördsrätten»
eller draga sin kos.[1]
Medan de lärda juristerna i Stockholms kollegier och snart
än mer i enväldets kommissioner litade till utländsk rätt och
med dess hjälp sökte omforma vårt samhällsskick, levde
sålunda den ärvda lagen med sin gamla kraft i folkets
medvetande, främst kanske vidmakthållen av den folkliga medverkan
i häradsrätternas arbete och tryckande sin prägel på dessas
rättsskipning och rättsvård. Endast delvis, endast omformade
efter den ärvda rättens krav kunde därför också de nya
åskådningarna vinna hemortsrätt i vår lag. Hur denna spänning
mellan folklig rättsvård och ämbetsmannajuridik gestaltat sig
och hur stor dess räckvidd varit, är frågor, som vår
rättsvetenskap väl ännu knappast på allvar tagit upp. Men måhända
skulle en undersökning efter sådana linjer bidraga till att
förklara, hur det kommit sig, att vårt eget rättsarv i så hög grad
förmått trycka sin prägel på 1734 års lag trots alla utländska
universitetsstudier, trots all reception av främmande rättstankar
under just det århundrade, som förberedde kodifieringsverket.
Kanske skulle det då också framstå naturligare, att våra
bönders rätt till den jord, de själva bruka, märkvärdigt oförändrad
höjde sig ur vågorna, när regalrättens högflod vek tillbaka efter
att ha fyllt sin uppgift att bryta bygdelagens ekonomiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
