Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Lejonet och draken. Av Bertil A. Renborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEJONET OCH DRAKEN 269
Shanghai den 30 maj hade kunnat förhindras. Den
internationella polisen visste mycket väl, att det jäste bland den
kinesiska befolkningen och att ett utbrott kunde väntas när som
helst. Man underlät emellertid att vidtaga nödiga förberedelser
för att möta ett nödläge. Den 30 maj var en lördag, och som
vanligt ägnade sig utlänningarna i Shanghai, polischefen
inbegripen, åt sitt sorglösa sportliv under weekend. Ingen visste
var polischefen fanns, och den vid polisstationen befälhavande
officeren, som dock varskotts om vad som var att vänta,
underlät att tillkalla förstärkningar. Då det kritiska läget inträffade,
hade han till sitt förfogande endast omkring ett dussin män
emot en uppretad folkmassa på ett par tusen. Då fanns intet
annat att göra an att till varje pris hindra, att polisstationen
stormades.
Lika beklaglig som polisens visade inkompetens var den brist
på insikt om lägets allvar, som ådagalades av de ansvariga
utländska myndigheterna i Shanghai, det vill säga Shanghais
Municipal Council och Consular Corps, då det gällde att möta
den inträdda situationen. De ledande inom dessa myndigheter,
närmast av engelsk nationalitet, syntes ännu leva i den tron,
att kinesiska problem kunde, liksom under boxarupprorets
dagar 25 år tidigare behandlas uteslutande med den mäktigares
rätt utan hänsyn till mänsklighet och rättvisa. De
ansträngningar, som gjordes från många klarsyntare håll att åstadkomma
en omedelbar judiciell undersökning av händelserna i Shanghai,
ledande till bestraffning av eventuellt försumliga utländska
polistjänstemän och ägnad att lugna kinesbefolkningen, möttes
med gensagan, att det icke dugde att giva efter för kineserna.
Det verkliga skälet var emellertid faran för att engelsk prestige
i Shanghai och Kina eventuellt kunde bli lidande av en dylik
undersökning. Icke ens ett mycket bestämt ingripande från
diplomatiska kåren i Peking lyckades övertyga myndigheterna i
Shanghai om att andra tider inträtt i Kina. När äntligen efter
mer än fem månader en judiciell undersökning kom till stånd,
vägrade kineserna att lämna sin medverkan, och hela
undersökningen blev ett fiasko. Domarna kunde icke ena sig om ett
beslut. Bevarandet av engelsk prestige var åter måhända den
avgörande punkten. Så kunde en intensiv främlingsfientlig
agitation obehindrat fortgå med huvudtemat, att oskyldiga,
försvarslösa kineser brutalt mördades av den utländska polisen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
