Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Riksförsvarets ledning. Av Lars Tingsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 LARS TINGSTEN
skulle kunna företräda det operativa elementet på liknande sätt
som fordom skedde i de krönta fältherrarnas högkvarter eller
fältläger. Sedan dess hava dock de militära förhållandena
undergått väldiga omgestaltningar. Organen och formerna för den högsta
krigsledningen äro icke och kunna uppenbarligen icke vara
oföränderliga, de måste fastmer inrättas efter utvecklingen och
därvid så avpassas, att de städse äro i stånd att samla och ordna alla
statens krafter till enhetlig verksamhet för vinnandet av det
gemensamma målet. I annat fall kan denna ledning icke behärska
de mångahanda krav, som uppstå vid krig.
Ur nu antydda synpunkter torde i händelse av krig riksstyrelsen
i Sverige lämpligen icke böra ordnas på det sätt, som förutsattes i
§ 43 regeringsformen. Såsom bekant sägeis där, att om konungen
går i fält, skola tre ledamöter av statsrådet, under den ordförande,
som han bland prinsar av sitt hus eller bland statsrådets
ledamöter särskilt nämner, förordnas att föra regeringen i de mål
konungen föreskriver. Med de mål, konungen då själv avgör,
för-hålles enligt stadgandet i § 8 regeringsformen, det vill säga att för
deras avgörande minst tre statsråd, utom vederbörande
föredragande, inställa sig hos eller åtfölja konungen för konseljers
hållande. Genom ett dylikt förfaringssätt splittras hela
regeringsmyndigheten och inträda rubbningar i den statsdepartementala
verksamheten på en tid, då det måste vara av synnerligen
stor betydelse, att samma myndighet, just med hänsyn till det
gemensamma bästa, är starkt sammanhållen, på samma gång som
statsdepartementen utveckla all den kraft, av vilken de äro mäktiga.
Av det nu sagda torde framgå, att konungen vid krig fortfarande
bör står i spetsen för hela den samfällda regeringen, samtidigt med
att han, så vitt det är möjligt och lämpligt, utövar det högsta
befälet över krigsmakten. I egenskap av generalissimus måste han
till sitt förfogande hava ett operativt organ: ett högkvarter. Men
riksstyrelsens säte oich konungens militära hcjgkvarter behöva
icke nödvändigtvis vara förlagda till en och samma ort.
Avståndet dem emellan bör dock icke vara längre, än att den personliga
förbindelsen utan svårighet kan upprätthållas,
Det torde icke vara nödvändigt och synes över huvud icke
ändamålsenligt, att samtliga statsråd, en var i lika grad, taga
befattning med de frågor, som höra till den operativa och yttrepolitiska
krigsledningen. Särskilt cheferna för social-, finans- och
jordbruksdepartementen komma antagligen att få fullt upp att göra med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
